Tobbes dödsdag

Foto: Astrid Nydahl

 

Idag är det Tobbes dödsdag. Astrid tog de sista bilderna på honom när han fyllde år. 

Idag för elva år sedan ringde hans mamma till mig och meddelade att han tagit sitt liv. Tinninglobsepilepsin gick inte att leva med.

Idag är en sorgens dag.

 

***

 

Så här skrev jag på dödsdagen:

Min yngste son, Tobias, har lämnat oss. Tjugoåtta år gammal blev han. Hans svåra tinninglob-epilepsi blev honom övermäktig. Detta är sista bilden på honom, tagen av Astrid när vi firade hans 28-årsdag.

På bårhuset ikväll hade han samma kläder, hans händer var hårt präglade av fysiskt arbete och hans skägg hade samma färg som i livet. Han dog till musik som han älskade. Han efterlämnar en stor skara syskon, syskonbarn, arbetskamrater och vänner. Hans mamma och jag har förlorat den pojke vi så hett längtade efter som yngsta syskonet i familjen, där det redan fanns en äldsta son och fyra döttrar. Syskonbarnen lärde han snickra, fälla träd, hantera allt det som de flesta av oss inte hade en susning om. De befinner sig i chock, de får aldrig tillbaka sin morbror och farbror Tobbe.

Hur tar man farväl av ett älskat barn? Jag har inte svar, men jag ber er om förståelse för att det blir tyst här under överskådlig tid. Jag är tom och tycker att mitt liv slagits i spillror. Ett liv utan Tobias ter sig omöjligt.