Dubbelnummer av kulturtidskrifter är jag ingen vän av. I Balders fall betyder det att nya numret därmed är det sista för i år. Lite snopet när det är 50-årsjubileum. Förmodligen handlar det om att spara pengar, vilket också antyds.
Jag läste med glädje:
Och förstås:
Jag ville göra drömmen verklig – Samtal med Tove Folkesson
Här bara ett citat:
För Tove Folkesson och hennes Hanna själv gick flytten till Öland och släktens rötter för nära tio år sedan.
– När vi bodde i Stockholm och började tänka att det kanske skulle gå att flytta hit, tänkte jag: »Har man en plats som känns som hem, och faktiskt har möjlighet att bo där – då bör man ta den chansen.« Det är så många som längtar efter ett hem de inte har tillgång till. Jag har jobbat mycket med skrivarkurser, bland annat för nyanlända. En övning vi har gjort är att skriva om en plats man alltid längtar till – och det visade sig att nästan alla har en sådan plats. Ibland är platsen stängd på grund av ekonomi, för att det pågår krig eller för att livet har tagit andra vägar.
Paret Folkesson hade möjligheten. De köpte en sommarstuga från 1970-talet i Gärdslösa, en enkel stuga med tunna väggar som knappast stod emot Ölandsfåken.
– Man visste precis vilket väder det var när man vaknade.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar