 |
| Verner von Heidenstam. Teckning: Fredrik Ogden |
Anders Johansson är författaren som spänner från politisk debatt, över
litterära och filosofiska texter, till naturskildringar i text och foto
av mycket hög klass. Han har utgivit ett stort antal fotoböcker som
skildrar djur och natur, mest på Öland men också från Småland och
Blekinge. Johansson är bosatt i Kalmar, och därifrån gör han sina resor
ut i skogar och Alvarsmarker.
Denna bok är en betraktelse över två viktiga men idag sällan
diskuterade intellektuella giganter i svensk historia: Verner von
Heidenstam (1859-1940) och Bengt Lidforss (1868-1913).
Som alltid när Johansson skriver om viktiga föregångare gör han det
utifrån originella och personliga läsningar och funderingar. Om von
Heidenstam:
”Lantjunkaren Verner von Heidenstam är ingen Vergilius, som med ekologens öga anlägger synpunkter på till exempel ett uthålligt jordbruk och förordar rotation av grödor framför monokultur. Men i de biologiska processer och de nästan mytiska organiska behov vi delar med andra varelser har vi en biologi som sammanfaller; det påståendet kan jag med gott samvete tillvita både Vergilius och Heidenstam (…) Heidenstam tyckte om djur, stannade och talade vänligt med dem medan Strindberg gick med revolver i fickan för att skydda sig mot hundar och upprördes över den motsatta inställningen.”
 |
| Bengt Lidforss. "C.W. Hormuth", Tyskland 1910 |
Nu är Johansson förstås inte ute efter att tvinga in det förflutnas
gestalter i vår tids politiska korrekthet och dess normsystem. Alls
inte. Men han rör sig fritt mellan då och nu. För honom är Vergilius och
Heidenstam samtida, i det att de är levande i texterna som förs från
generation till generation.
Om Lidforss skriver han:
”Striden gällde främst de kristna dogmerna, mindre det centrala i religionen. Lidforss fann dogmerna vara i högsta grad oförenliga med den kunskap man ägde om naturen. Han bekämpade således den officiella kristendomen, avvisade möjligheten av en personlig Gud och tron på själens odödlighet. Detta ansåg han vara vidskepelse. Men han var ingen hädare. Trons plats tar vid där vetandet upphör, teologernas anspråk på att ensamma få hantera tillvarons stora frågor var oförenliga med naturvetenskaplig och intellektuell heder.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar