 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Jag ställer mig tyst inför Astrids bild. I tankarna har jag ett mycket dystert ämne.
I drygt trettio år har Astrid och jag varit ett par, sedan 1999 har vi varit gifta. Astrid har haft bil så nästan dagligen har vi kommit ut. Havet har lockat oss mest, om så bara för en enkel fika.
Nu närmar sig slutet. Bilen ska bort. Från och med november får vi ta buss dit vi ska. Det är sannerligen inget som lockar mig. Rent fysiskt har jag svårt för annat än mycket korta bussresor.
Om jag få se havet blir det sällsynt. Det blir inte av på länge. Och sedan endast någon enstaka gång. Det skapar en stark sorg inom mig. En sorg jag inte vet hur jag ska hantera.
Jag lämnade lägenhetslivet i Malmö 1978. Har sedan 1979 bott i eget eller hyrt hus, de senaste tjugo åren i Hammars gamla kvarn. Nu är det lägenhet som gäller igen. Att det skulle sluta så hade jag inte ens kunnat drömma om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar