torsdag 21 mars 2013

Kommentarfälten på gott och ont

Kommentarfälten förvandlas ofta till rena chatt-rum. Istället för kommentarer till den bloggtext man är inne på utvecklas det monologliknande dialoger mellan en, två eller flera läsare. Det tar inte många minuter förrän detta skapat en lång tråd av miniatyrtexter som mer utmärks av läten och hugg än av kommentarer. Det blir ”Vad nu” och ”Hur då” eller ”För fan” som fyller kommentarfälten. Som bloggare kan man hantera detta på olika sätt. Man kan mana till måttfullhet. Man kan ha förhandsgranskning och aldrig släppa igenom  läsare som tror att kommentarfältet är ett chattrum. Men kan man också ha helt avstängd kommentarfunktion. När fenomenet exploderade för fem-sex år sedan var det många seriösa bloggare, inte minst inom kulturen, som stängde för gott.

Jag har själv gjort det vid flera tillfällen. Men skälet för mig har varit de aggressiva och elaka kommentarerna som brukar komma när jag skriver i något kontroversiellt ämne. Israel/Palestina-frågan utlöser utan undantag sådana kommentarer. Nackdelen med stängt kommentarfält är att man förlorar kontakten med de seriösa läsarna. De kännetecknas av respekt för innehavaren av bloggen ifråga, de kan skriva kritiskt utan att ta till svordomar och förolämpningar.

När jag ser hur Lars Vilks blogg hemsöks av en mindre grupp människor som missbrukar hans kommentarfält för privata dialoger eller förvandlar det till ett chattrum blir jag för det första upprörd över att de förvandlar min läsning av Vilks till något som blir irriterande och som stör koncentrationen. Jag tror dessutom att dessa chattare får andra läsare att avstå från att alls kommentera, eftersom en egen kommentar lätt kan tolkas som ett deltagande i den innehållslösa leken. Jag reagerar själv så. Men först och främst menar jag att den här sortens beteende grundar sig i en total brist på respekt för den bloggande konstnären. De förvandlar honom och hans arbete till ett redskap för att kunna praktisera sin egen maniska och därför ytterst frekventa uttrycksångest.

Chattrummets elementära funktion är att möjliggöra en dialog i realtid. Korta, snabba repliker formar sig till en dialog eller ett samtal. I bästa fall. Kommentarfältet är något helt annat. Det är avsett för just kommentarer kring den bloggpost man just läst. Kommentaren håller sig till ämnet. Chatten kan flyta ut hur den vill och fritt associativt röra sig mellan olika ämnen och humör.