torsdag 14 mars 2013

Avsnitt fem Statsministern mördad, Luciabeslutet är fattat och invandringen från de muslimska länderna börjar öka. Jordbruket har blivit industri och förorterna blir getton

Idag torsdag utkommer Dispatch International med nummer 11. Där publiceras femte avsnittet av min artikelserie. Det gör det här i bloggen med. Sedan kommer nummer sex och sju samma torsdagar som i Dispatch, det vill säga nästa torsdag (21/3) och torsdag om två veckor (28/3). Viktigt att påpeka för den här serien - både bakåt och fortsättningsvis - är att den förstås inte gör minsta anspråk på att täcka in allt av vikt. Här finns varken den stora gruvstrejken 1969 eller studentrevolten 1968 med. Här finns inte ens Sverige inträde i EU diskuterat och inte heller valet om eurons vara eller inte-vara som svensk valuta. Se serien som ett försök till nedslag i händelser och epoker från 1945 fram till idag.

Med stor brutalitet slog hans militär ner Solidaritet.

1980-talet går stapplande in i det nya årtiondet. 1986 har Olof Palme mördats på öppen gata, och trots till synes massiva insatser tycks hela mordutredningen sjabblas bort. Landet styrs av en snabbinkallad Ingvar Carlsson, mer teknokrat och grå bakgrundsman än statsman. Hans regering ska leda landet den sista sträckan fram till valet 1991 då socialdemokraterna tappar fem och en halv procent av väljarstödet och regeringen Bildt tillträder.

Flyktingar kom under denna tidsperiod från Polen där militären redan 1981 slagit ner på folkets frihetslängtan. Vi tog emot dem med glädje, vi delade värderingar med dem och hade en förståelse för hur svårt de hade det under kommuniststyret. Många svenskar, också jag själv, gav fackföreningsrörelsen Solidaritet vårt stöd.
Flyktingar kom också från Libanon (främst palestinier), Iran (undan det muslimska prästväldet), Chile och Turkiet. Av fyra länder/nationaliteter som utmärker sig är det alltså tre som är muslimska.

Khomeini drev iväg flyktingar till Sverige
 När de katastrofala Balkankrigen börjat med Serbiens anfall på Kroatien 1991 utlöstes nästa stora flyktingvåg. De allra flesta som kom under 1990-talet är så kallade bosniaker (enkelt uttryckt bosniska muslimer, varav många är sekulära) som flytt det allt mer spridda kriget, där serber och kroater stred mot varandra på bosniskt territorium samt gemensamt angrep bosnierna 1992 – 1995, samt albaner från det allt mer spända Kosovo, där det åren 1998 och 1999 utvecklades till fullt krig och ett dramatiskt NATO-ingripande med flygbombningar av Serbien och de serbiska ställningarna i Kosovo.

Det långsiktiga problemet blev att människor från dessa länder fortsatte strömma till Sverige, trots fred och återuppbyggnad. Många av dem hade förstås hänvisat till familjeåterförening. Vi vet att just det ordet ska komma att användas flitigt också under 2012.

Strax innan, år 1989, fattade regeringen Carlsson ett beslut för att hejda strömmen, det har kommit att kallas ”Luciabeslutet”. Sverige skulle bara ta emot av FN definierade flyktingar samt människor med ”särskilt skyddsbehov”. Två år senare, när en borgerlig regering kommit till makten upphävdes beslutet. Carl Bildt var ytterst ansvarig för det, i sin egenskap av statsminister.


Bosnienkriget ledde till rekordstor flyktingström
UNHR-statistik säger oss, att mellan 1984 och 2003 sökte 458 880 människor asyl i Sverige. Det intressantaste för den period jag här skildrar, det vill säga fram till det att fredsavtalen sluts för de olika Balkanfolken – det skedde 1995 - 1999 -  är just siffrorna från de länder som var indragna i krigen. De största grupperna asylsökande under den här perioden kommer från forna Jugoslavien, 172 204 personer varav 52 598 från Bosnien - Hercegovina och 90 775 från Serbien och Montenegro och resterande antal från andra delrepubliker och provinser i före detta Jugoslavien. Hur många fick ja på ansökan? Migrationsverket svarar: ”I Sverige fick drygt 100 000 f.d. jugoslaver, företrädesvis bosnier, ett nytt hemland.” Jag utgår därmed ifrån att drygt hälften av de sökande fick stanna i vårt land.

Låt oss kort titta på några andra samhällsförändringar som var både dramatiska och djupgående, även om de skett mer eller mindre i det tysta.  Något av de viktigaste var den totala avvecklingen av familjejordbruken som vid denna tid måste betraktas som en i princip fullbordad politik. Jordbruk hade nu blivit storindustri som med bidrag och regler styrdes från EU. Hur borde en oberoende nation hantera sitt jordbruk? Man kunde tycka att behoven för dagen och för krislagren skulle tjäna som måttstock för ett välmående jordbruk. Det kallades förr självförsörjning och sågs som högsta moraliska och politiska plikt. Idag är det blanketterna och stödordningarna från EU som styr både vad som odlas, hur det odlas och när marken ska ligga i träda, vilka djur man får respektive inte får ha och vilka mått stallarna ska ha. Bara stora företag klarar att hantera sådant. Småbonden kan rimligen inte göra det.

Så här små behövde gårdarna inte vara för att dö i vår tid.
En påtagligt intressant företeelse var debatten om ”finansvalpar” och snabba klipp som började 1987. Så här i efterhand tycker jag att man kan betrakta den debatten som ett uttryck för det vi nu kan konstatera som ett faktum, nämligen att de ökade klyftorna i Sverige då började synas på allvar. De rika blir oförskämt rika medan de fattiga blir allt fattigare. Med det syftar jag främst på alla de arbetslösa eller ensamstående svenskar som kämpar för att få pengarna att räcka till hyra, el och mat. De är många i vårt land. De har, som människor i asylkön, varken fri tand- eller läkarvård, de får inga laddade ICA-kort eller gratis busskort. De får snällt använda det som finns kvar när räkningarna är betalda.

Den statliga godhetsmoralen tog sig allt fler uttryck. Feminismen blev statsreligion. Också de gamla herrarna i partierna anslöt sig och klistrade ordet feminist i pannan på sig själva (och själva riksfeministen skulle så småningom Göran Persson bli).

Förorterna som byggdes på 1960- och 1970-talen blev alltmer etniska getton eftersom de svenska hyresgästerna valt att fly. Områdena präglades av klan- och gängstrider, narkotika- och vapenhandel, bränder och våldtäkter. Hur skulle det ha kunnat gå annorlunda?  Jag har själv levt i ett par storstadsgetton. Livet där är inte värdigt en normal familj. I samma takt som de svenska familjerna lämnade landets alla Rosengårdar, Rinkebyar, Gamlegårdar och Angeredar från syd till nord, fylldes de tomma lägenheterna på av flykting- eller invandrarfamiljer. Sverige skulle efter det aldrig mer bli sig likt.





9 kommentarer:

Kenneth Karlsson sa...

Läser med stort intresse. Tack Thomas.

annannan sa...

När du talar om det område jag verkligen känner till ser jag hur du generaliserar, ibland halsbrytande, och jag måste protestera. Jag förstår att den här berättelsen ges i stora drag, men det vore önskvärt att de stora dragen inte bara byggde på uppfattningar utan på någon form av faktakontroll. Jag har ägnat en timme på morgonen av att väga min egen uppfattning mot den information jag ganska lätt hittat på nätet i form av rapporter och utredningar, som
http://www.lansstyrelsen.se/skane/SiteCollectionDocuments/sv/publikationer/2002/200238.pdf

http://www.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/Amnesomraden/Statistik,%20fakta/Annan%20statistik/Statistikrapport/20055/20055_kommentarer.htm

http://www.regionmuseet.se/acrobatfiler/Jordbrukets_industrialisering_web.pdf

Mina konkreta kommentarer kommer i nästa fält.

annannan sa...

"Något av de viktigaste var den totala avvecklingen av familjejordbruken som vid denna tid måste betraktas som en i princip fullbordad politik."

I viss utsträckning har en aktiv svensk politik drivits i den riktningen, genom hur jordförvärvslagstiftningen har tillämpats. Jag vet inte tillräckligt om detta för att tillföra konkreta fakta och en snabb googling ger information om hur lagen just nu avses att tillämpas (http://www2.jordbruksverket.se/webdav/files/SJV/trycksaker/Pdf_ovrigt/ovr120.pdf vilket inte är samma sak.


"Jordbruk hade nu blivit storindustri som med bidrag och regler styrdes från EU."

Från det att Sverige inträdde i EU måste gemensamma regler och bestämmelser följas, och Sverige deltar också i utformandet av dessa regler och bestämmelser. Det finns ibland omfattande möjligheter att påverka utformandet (att ett land med stor djurskyddstradition som Sverige blivit medlem har sannolikt haft påtaglig betydelse för hur djurskyddsbestämmelser på EU-nivå utvecklats), ibland mycket små (det torde ta mycket lång tid att avveckla dagens stöd-system eller omforma det till något som kommer närmre en jordbrukspolitik som tjänar unionens behov.

annannan sa...

"Hur borde en oberoende nation hantera sitt jordbruk? Man kunde tycka att behoven för dagen och för krislagren skulle tjäna som måttstock för ett välmående jordbruk. Det kallades förr självförsörjning och sågs som högsta moraliska och politiska plikt."
Det här är en enormt svepande generalisering. Den tycks förutsätta att man bestämt att behoven för dagen och för krislagren i huvudsak ska tillgodoses genom det egna landets jordbruk. Så var det en gång av naturnödvändiga skäl, bara det man absolut inte kunde producera importerades och det fick man lov att konsumera med begränsning. Sedan fanns det skyddstullar för jordbruk, avsedda att just skydda det inhemska jordbruket. Världspolitiken har gått mot allt större frihandel och Sveriges inträde i EU innebär att man inte kan ha egna skyddstullar gentemot andra EU-länder. Däremot omges man av EUs skyddstullar gentemot resten av världen. Fri rörlighet för varor och tjänster är en fundamental fråga för EU och inte något som kommer att ruckas på inom överskådlig framtid. Däremot tror jag att vi är nära en diskussion om livesmedelsförsörjningen ur säkerhetsperspektiv. Den diskussionen var levande i Sverige till början av 1990-talet och tystnade vid EU-inträdet. Men jag tror att den kommer att tas upp igen.


"Idag är det blanketterna och stödordningarna från EU som styr både vad som odlas, hur det odlas och när marken ska ligga i träda, vilka djur man får respektive inte får ha och vilka mått stallarna ska ha."
- Vad som odlas och hur styrs av ekonomiska förhållanden. Det handlar om vilka priser som råder och i viss men minskande omfattning vad man kan få direkt stöd för. Idag är EUs jordbruksstöd baserat huvudsakligen på en kombination av gårdsstöd (ett bidrag som betalas per hektar areal företaget äger) och mijöstöd för olika åtgärder som anses önskvärda (till exempel stenrösen och träd i odlingslandskapet eller ekologisk odling).
- För vilka djur man får ha finns inga bestämmelser (jo, man får inte hålla vilda djur i fångenskap, så den som vill ha en älgfarm kommer att stöta på problem) För hur de ska hållas och hur stor plats de ska ha finns omfattande bestämmelser i form av den svenska djurskyddslagstiftning som vi känner från 1988 och framåt och som är avsedd att garantera att djur inte har det dåligt i svenskt jordbruk. EUs djurskyddsbestämmelser har påverkats av snarare än påverkat svensk lagstiftning i det här fallet. (Detta är en förenkling och jag kan utveckla det långt mycket mer om du vill, just den här aspekten av jordbrukspolitik har jag arbetat direkt med).


"Bara stora företag klarar att hantera sådant. Småbonden kan rimligen inte göra det."
Nja, det är nog önsketänkande att om man bara lättade på reglerna så skulle det finnas utrymme för småjordbruken. 2002 utredde Lars Jonasson för Länsstyrelsen framtiden för skånskt lantbruk under den närmaste tioårsperioden. Hans sammanfattande slutsats var" Resultatet av de olika framtidsscenarierna kan i stort sammanfattas med att den tekniska utvecklingen och den generella utvecklingen av ekonomin har större betydelse för jordbruket än jordbruks-
politiken som sådan. (...)
M odellberäkningarna indikerar också att det blir tufft för de enskilda lantbrukarna. Lönsamheten
beräknas sjunka kraftigt i samtliga framtidscenarier. Motdraget är att inte nöja sig med högre produktion per enhet utan att dessutom kapa kostnader. Detta kan ske genom den strukturomvandling
som förutses trendmässigt. Större driftsenheter ger möjlighet till lägre kostnader per hektar eller
per djur genom att maskiner, arbetskraft och byggnader kan utnyttjas bättre."
Den här utvecklingen skulle forstås kunna motverkas genom en aktiv politik för småskalighet. Det finns ingen sådan politik, men det är missledande att antyda att det skulle finnas en aktiv politik för storskalighet.

Thomas Nydahl sa...

Anna, som alltid är du ambitiös och det är beundransvärt. Ändå har jag svårt att riktigt ta på allvar ditt önskemål i detta avseende. Det är varken en studie eller en avhandling jag här skriver. Det är en svepande gest över landet jag sörjer, så det är klart att man kan detaljkorrigera flera av meningarna i texten. Tar därför med tacksamhet emot dina invändningar och länkar, men går inte djupare in i ämnet än så här. Både du och jag vet att hela kedjan från jordbruk till livsmedelshandel idag är i händerna på de stora, ja mycket stora, och att de små därför inte kan göra sig besväret annat än i undantagsfall (en fårosttillverkare på Österlen eller ett ölbryggeri på södra Öland). Jag väljer att låta min text stå som den står. Min pessimism är alltför stor för att jag skulle gå vidare i resonemanget.

annannan sa...

Dixi et salvavi animam meam.

Din beskrivning av halvseklet är din bild av det.

När jag ska skriva något för offentligheten och verifierar det mot andra verklighetsbeskrivningar måste jag i regel justera min egen. Det var i stor utsträckning vad jag ägnade den här morgontimmen åt. Det var också produktivt i det att det fick igång mina tankar rejält och jag kommer att arbeta mycket effektivare på det jag egentligen ska göra resten av förmiddagen. Egentligen borde jag be dig om en sådan här övning åtminstone en gång i veckan!

"Idag är det blanketterna och stödordningarna från EU som styr både vad som odlas, hur det odlas och när marken ska ligga i träda, vilka djur man får respektive inte får ha och vilka mått stallarna ska ha. Bara stora företag klarar att hantera sådant. Småbonden kan rimligen inte göra det."
Den här passusen tycker jag är felaktig och missvisande, av skäl som jag anfört ovan. Det som styr är en marknad med stora aktörer, där de marknadsregleringar som finns inte gör särskilt mycket för att begränsa dessa aktörer. (Det är ju till exempel gårdsstödet som gör att de svenska godsen håvar in så oerhört stora summor i stöd, eftersom de har så stora ägor).

Annars är det din verklighetsbeskrivning och jag har bara lagt min som en jämförelse vid sidan av den.

Thomas Nydahl sa...

Tack för ditt goda humör Anna - det påverkar förstås också mig. Ska försöka leva upp till ditt önskemål: minst en gång i veckan en text som är hårt subjektiv, gärna med felaktigheter och generaliseringar, och därtill en motvilja mot samtiden och ett äckel inför all svensk offentlighet. Det blir inte lätt, men jag ska försöka:-))

elina sa...

Thomas: fortsätt att skriva som du gör, det är intressant nog, ofta dagens höjdpunkt, det är det vi uppskattar och läser. Var och en är sin egen författare.

Thomas Nydahl sa...

Tack för dina vänliga ord Elina, de gjorde gott.