torsdag 21 mars 2013

Kommentarfälten på gott och ont

Kommentarfälten förvandlas ofta till rena chatt-rum. Istället för kommentarer till den bloggtext man är inne på utvecklas det monologliknande dialoger mellan en, två eller flera läsare. Det tar inte många minuter förrän detta skapat en lång tråd av miniatyrtexter som mer utmärks av läten och hugg än av kommentarer. Det blir ”Vad nu” och ”Hur då” eller ”För fan” som fyller kommentarfälten. Som bloggare kan man hantera detta på olika sätt. Man kan mana till måttfullhet. Man kan ha förhandsgranskning och aldrig släppa igenom  läsare som tror att kommentarfältet är ett chattrum. Men kan man också ha helt avstängd kommentarfunktion. När fenomenet exploderade för fem-sex år sedan var det många seriösa bloggare, inte minst inom kulturen, som stängde för gott.

Jag har själv gjort det vid flera tillfällen. Men skälet för mig har varit de aggressiva och elaka kommentarerna som brukar komma när jag skriver i något kontroversiellt ämne. Israel/Palestina-frågan utlöser utan undantag sådana kommentarer. Nackdelen med stängt kommentarfält är att man förlorar kontakten med de seriösa läsarna. De kännetecknas av respekt för innehavaren av bloggen ifråga, de kan skriva kritiskt utan att ta till svordomar och förolämpningar.

När jag ser hur Lars Vilks blogg hemsöks av en mindre grupp människor som missbrukar hans kommentarfält för privata dialoger eller förvandlar det till ett chattrum blir jag för det första upprörd över att de förvandlar min läsning av Vilks till något som blir irriterande och som stör koncentrationen. Jag tror dessutom att dessa chattare får andra läsare att avstå från att alls kommentera, eftersom en egen kommentar lätt kan tolkas som ett deltagande i den innehållslösa leken. Jag reagerar själv så. Men först och främst menar jag att den här sortens beteende grundar sig i en total brist på respekt för den bloggande konstnären. De förvandlar honom och hans arbete till ett redskap för att kunna praktisera sin egen maniska och därför ytterst frekventa uttrycksångest.

Chattrummets elementära funktion är att möjliggöra en dialog i realtid. Korta, snabba repliker formar sig till en dialog eller ett samtal. I bästa fall. Kommentarfältet är något helt annat. Det är avsett för just kommentarer kring den bloggpost man just läst. Kommentaren håller sig till ämnet. Chatten kan flyta ut hur den vill och fritt associativt röra sig mellan olika ämnen och humör.

7 kommentarer:

Anonym sa...

De bästa kommentarerna jag har läst kan länka till intressant sajt eller annat medium och skapa tankeflykt eller tankestorm men stanna kvar.
De sämsta kommentarerna är inte de som fladdrar iväg bort från ämnet om de inte samtidigt upptar voluminös yta.
Skriv kort alltså.
Måste sluta nu.
HUBERT

Anna Brodow Inzaina sa...

"Jag tror dessutom att dessa chattare får andra läsare att avstå från att alls kommentera, eftersom en egen kommentar lätt kan tolkas som ett deltagande i den innehållslösa leken."

Ja, för min del är det absolut så. Det fanns en tid då Vilks blogg innehöll intressanta diskussioner och då deltog även jag. Men det där skulle jag inte ge mig in i. Själv har jag en "bloggetik" på min sida där jag skriver att jag tar bort inlägg som leder bort från ämnet. Det har hänt att jag också har läxat upp en och annan kommentator som inte hållit hyfsad ton, mot mig eller någon annan i fältet.

LP sa...

Jag är kluven till det där med inläggsdiciplin. Jag förstår vad du menar och kände till exemplet från Vilks blogg.

Måste dock säga att jag ibland blivit uppmärksammad på mycket intressanta ämnen och fenomen genom odiciplinerade och OT-i lägg. Detta gäller dock ditt Vilks-exempel. Det handlar nog mest om papegojpladder.

Men...
man får passa sig så man inte kastar ut barnet med badvattnet. En diskussion kan börja i en ände och utvecklas, helt OT, på ett mycket intressant sätt.

LP sa...

"Detta gäller dock INTE ditt Vilks-exempel"
menade jag förstås. Där är det nog som sagt mycket frågan om pladder från en eller två personer.

Anonym sa...

LP:
Du och jag är eniga.
Att kräva av kommentatorerna att hålla sig till ämnet förminskar diskussionens möjliga karat å det är den jag vill ha upp.
Höga eller låga inlägg må vara men gärna vilt med esprit så länge de är koncisa och begränsade likt en veteklimazarin efter kaffet.
HUBERT

Thomas Nydahl sa...

Tack för era kommentarer. Jag skrev detta med anledning av vad jag sett hos Vilks, där de allra värsta pratmaskinerna härjat på sista tiden. Det finns en mängd olika typer av problem med kommentarfältet. Detta är bara ett av dem.

Man kan förstås inte kräva någonting av sina läsare. Men man kan städa sin blogg så som man städar sin bostad. För att kunna vistas där, helt enkelt.

God helg på er!

Ingvar Johansson sa...

"Uttrycksångest". Den karamellen ska jag suga på lite grann.
Vad jag egentligen inte riktigt förstår är negativismen. Varför inte gå in i en dialog i postiv anda när det är läge för det. Annars helt strunta i det. Visa respekt.
Tack för din respekt för och behärskning av svenska språket. Jag för min del har blivit helt allergisk mot den helt förhärskande formen "kommentage"-fält!