torsdag 7 mars 2013

Dagens multikulti-skörd i Birmingham

Buss i Birmingham (Obs: ej den aktuella). Foto: TN
Ni som läser här vet att jag har ett speciellt förhållande till Birmingham och Black Country i England. Idag på förmiddagen fick jag se en chockerande nyhet. En blott 16-årig flicka, Christina Edkins, knivmördades på andra våningen i buss nummer 9 på väg till skolan. En 22 år gammal svart man (han har gripits) knivhögg henne och många människor blev vittne till den makabra scenen. Det innebar också att man kunde ge ett gott signalement till polisen. Jag blev kanske särskilt berörd eftersom detta hände på en plats där jag vistats många gånger, särskilt förra våren under arbetet med min bok Black Country. Det handlar om Broad Street och Five Ways Roundabout som är en matarlinje för en mängd bussar till och från Birminghams centrum. Visst har jag känt både en malande oro och varit rejält rädd när jag suttit på bussar i Birmingham, och särskilt när de här svarta gängen gått ombord med sin dunkande musik och sina marijuanapinnar. De är farliga. Det är inte inbillad rädsla. Den är motiverad och inte en fobi. Men att en ung flicka skulle huggas till döds på väg till skolan - nej, det blev bara för mycket. Daily Mail har hela dagen haft och har en bra och heltäckande bevakning av händelsen. Liksom The Telegraph men märkligt nog inte ett ord i lokaltidningens nätupplaga. Tidigare - den 8 februari - hade hon givit uttryck för oro där på bussen.  Den har så vitt jag kan se det varit mycket befogad. Och vänner till offret har öppnat en sida som heter RIP Christina Edkins. Att läsa vad som skrivs där blir också en värdemätare på vilka stämningarna är bland människor i det hårt våldspräglade Black Country. Här bara en liten talande kommentar: "U wont never stop it tho, the world is gettin worse, no one is safe anymore". På typiskt Facebook-språk säger dessa ord mycket om vilken oro och rädsla unga människor lever med. "Ingen går längre säker", så lyder den krassa slutsatsen.

4 kommentarer:

Cecilia sa...

"Man kan inte lägga sig platt för det som förr var en nation men som nu mest är "en befolkning" (motsatsen till ett folk bestående av medborgare), som befinner sig i ett tillstånd av förvirring och obeslutsamhet inför framtiden. "

En nation/befolkning - vad menar du med det? Är befolkningen mer förvirrade än förr? Hur då då, om det nu är så?
Och de egentliga frågorna är väl lika många som alltid, de tidsbunda otroligt många fler. Officiellt, i alla fall. Är det det som du skriver om kanske?

Inre exil sa...

Skillnaden mellan "en befolkning" och "en nation/ett folk" torde väl vara uppenbar?

Europas nationer är inte längre medborgarskapsstater. De är fritt flytande befolkningar från jordens alla hörn som identifieras som konsumenter och annars i bästa fall som valboskap. Medborgarskapet är något annat, det kräver plikter och skyldigheter och inte bara rättigheter.

Anonym sa...

Men Cecilia!
Hur kan du ifrågasätta Thomas truism om ett samhälle i upplösning?
Vi är ju alla mitt uppe i ett gigantiskt samhällsexperiment, white flight är ett vedertaget begrepp och censuren i svenska medier är ju något som föder dessa av etablissemangets skygglapps-kulier så hatade webbsajter.
Skolorna brinner men inte längre i lampans flit och det nya vårtecknet är gängvåldtäkter.
Flanerar du själv exempelvis Malmös gator på nätterna?
Jag kunde göra det på 70-talet.
HUBERT

Cecilia sa...

Anonym/Hubert:
Jag ifrågasätter inte, det har jag inte gjort på många år.
Däremot är jag mycket intresserad av att diskutera, och då genom detta ständigt få nya infallsvinklar. För hejarop/gruppbeteende har liksom aldrig var min grej…
Det gigantiska samhällsexperimetet har nog alltid pågått?
Har inte haft anledning att flanera i Malmö nattetid, på en del år. Får väl prova då, om jag kan hitta en anledning igen. (Gammal, går inte ut länge)