British National Party och rötterna i vit makt-rörelsen.

Anhängare till Nick Griffin protesterar när han ställdes inför Leeds Crown Court 2005, åtalad för att ha anstiftat till rashat. Texterna och symbolerna på plakaten och fanorna talar för sig själva.

.

Nu har jag tagit fram en preliminär text om British National Party för min bok, det brittiska parti som har sina rötter i vit makt-rörelsen. Jag har skrivit till samtliga politiska partier som har organisation i Black Country, men hittills inte fått svar från ett enda. Förmodligen kommer jag istället att gå direkt till deras partiexpeditioner i Birmingham för att be om intervjuer.

*

British National Party( BNP) - ledaren Nick Griffin som också är parlamentariker, skriver på partiets hemsida bland annat detta:

”Britterna behandlas nu som andra-klassens medborgare i vårt eget land, medan asylansökare och invandrare flyttas längst fram i kön för bostad, jobb och  bidrag. Trots att miljoner av vårt eget folk är arbetslösa fortsätter politikerna att tillåta utländska arbetare att strömma in i landet, ta våra jobb och begära våra förmåner, och det kostar oss miljarder pund.”

 Och vidare:

”Samhällen och städer över hela vårt vackra land liknar nu delar av Afrika eller Asien. Britterna har blivit en minoritet i många regioner och inom några få årtionden, kommer vi att vara i minoritet i hela landet. Vad skulle våra krigshjältar ha tänkt om de kunnat se dagens Storbritannien? De slogs för att bevara det här landet brittiskt. De slogs för att bevara vår nation fri, suverän och oberoende. De slogs inte för mångkulturalism, politisk korrekthet, eller för att se vårt land översvämmat av utlänningar medan vårt eget folk gjordes till andra klassens medborgare. ”

En ung Griffin som aktivist i vit makt-rörelsen National Front.

Slutklämmen i Griffins text lyder:

”Vi vill sätta britterna främst i vårt eget land. Vi kräver brittiska jobb åt brittiska arbetare, vi säger nej till EU som superstat och ja till att bevara Storbritannien fritt, vi vill sluta betala bistånd och istället ge pengarna till pensionärerna, och vi vill ta hem de brittiska trupperna från Afghanistan. Det räcker nu! BNP är det enda verkliga alternativet till de gamla partierna, och det är därför som medierna ljuger om oss hela tiden. Men vi bryr oss inte om alla de öknamn som medialögnarna och politikerna ger oss, vi älskar vårt land och våra barn, och vi är stolta över att vara britter.”

Man skulle utifrån dessa korta citat ur Griffins text kunna dra många slutsatser, inte minst när det gäller vad som förenar och vad som skiljer partiet från andra "gatu-oppositionella" som EDL. Det första, när jag jämför med EDL-texterna, är att BNP vänder sig mot invandringen som sådan, medan EDL riktar sin kritik mot islam och islamism.

Däremot finns det stora likheter i retoriken, som både handlar om ekonomi och social status. Tydligast avtecknas detta i Griffins text vilka han särskilt vänder sig till: den brittiska arbetarklassen, inte minst alla de arbetslösa, och pensionärerna. Man får anta att det också är i dessa grupper partiet har störst stöd.

I Black Country pendlar stödet för partiet i de olika valkretsarna mellan 2 och 6%. I valet 2005 fick dock valkretsen Dudley Norths kandidat Simon Darby hela 9,7% av rösterna. I lokalvalen i maj 2012 gick BNP kraftigt bakåt och förlorade sex av sina platser i olika kommunfullmäktige. I flera av sina starkaste fästen förlorade de upp till 50% av stödet. Vänsterliberala The Guardian menar i en analys den 4 maj 2012, att den kraftiga tillbakagången främst beror på inre strider och ekonomiskt kaos i partiorganisationen.

BNP:s historia skrivs hos svenska Nationaldemokraterna (det närmaste man kommer BNP ideologiskt och organisatoriskt) så här:

”Det har funnits två partier vid namn British National Party. Det första existerade mellan 1960 och 1967, och bildades genom sammanslagningen av National Labour Party och White Defense League. Det moderna BNP grundades 1982 genom en förening av New National Front (som leddes av John Tyndall) och British Movement (som leddes av Ray Hill). Tyndall blev BNP:s ledare, och höll kvar sin position tills 1999, då han ersattes av Nick Griffin.”

Liksom för EDL tycks gatunärvaron för BNP vara av avgörande karaktär. Deras profil har länge visat just detta. Inte sällan övergår deras marscher och demonstrationer i våld mellan dem och motdemonstranter. Mönstret känns igen från det övriga Europa. Under Griffins tid som partiledare har också agitationen riktad mot landets judar nedtonats. Men antisemitismen ligger och pyser under ytan, vilket man inte minst kan se på nätet. I riksvalet 2010 (för Underhuset i parlamentet) fick partiet totalt 563.743 röster.

Partiet har ett antal öknamn utifrån namnet BNP: British Nazi Party, Broken Nazi Plonkers or Bastard Nazi Pricks.