En dag i Dudley

I Black Country har jag särskilt kommit att tycka om Dudley, staden som en gång i tidens betraktades som gruvregionens huvudstad. I stadskärnan utmed huvudgatan som också har en sträcka som är gågata kan man få för sig att det är en liten stad. Men så är det inte alls. I själva verket lever här runt tvåhundratusen människor.

Dudley Castle som nerifrån centrum bara ser ut som en mindre borgruin, men som i själva verket är en mycket stor anläggning som det tar en dag att utforska, minst. Det har jag gjort vid ett tidigare besök, idag nöjde jag mig med detta.

Efter potatismos och härligt kryddade korvar på puben The Full Moon där jag hade ett intressant samtal med en gammal man som fötts och levt stora delar av sitt liv i Sydafrika men nu flyttat till dotterns hemstad Dudley, begav jag mig ut på promenad. Den här gången passade jag på att plåta statyn av fotbollsspelaren som var stadens son, Duncan Edwards (1936-1958). Han och sex lagkamrater från Manchester United dog i en flygkrasch utanför München.

På bussen tillbaka till Birmingham såg jag vägskylten som skvallrar om den historia jag fördjupar mig i, den som framför allt har med industrialismen att göra

.