Wolverhampton - en fredag i vänstersamtal.

Det blev en heldag i Wolverhampton där jag bland annat samtalade med tre män från Socialist Worker, som utges av den trotskistiska rörelsen i England (Socialist Workers Party).Jag sparar innehållet i vårt samtal till boken (de hade en del intressanta saker att säga om utvecklingen i England versus Sverige, som inte minst handlade om skolväsendet), men jag vill bara nu berätta att de mötte mig med allra största misstänksamhet, de ville inte "bli uthängda på fascistiska nätsidor" eller bli fotograferade av polisspioner. Men när vi samtalat färdigt och jag visat dem mitt medlemskort i författarförbundet, gav två av de tre mig tillstånd att ta några bilder.Att den politiska konfrontationen i Europa numera också i hög grad handlar om hot och fysiskt våld, illustrerades av vårt samtal. Imorgon ska jag träffa andra aktivister som också kommer att berätta om sådant, men ur en annan synvinkel.

Eftersom jag alltid känt stor respekt inför britternas sätt att hylla sina stupade, tog jag en bild av detta monument där man hedrar de stupade i båda världskrigen. Utan de brittiska soldaternas insatser i kriget mot nazistaten är det inte svårt att gissa hur det kunnat sluta för Europa.

 Jag läste också en hel del på de poppies som fanns utlagda runt monumentet. Där hedrades minnet av såväl soldater som krigsambulansernas personal.

En sista bild tog jag innan det var dags att sätta sig på buss 126 igen för en mycket dryg och lång resa tillbaka till Birmingham i värsta rusningstrafik. Jag tog denna bild bara för den text som står i det röda fältet längst upp: "Proud to carry the people of Wolverhampton."