Jag har inget medicinskt eller narkotiskt preparat som skulle kunna hjälpa mig uthärda de vakna timmarna. Vid sänggåendet vet vi aldrig vad som väntar nästa dag. Ovetandet får oss att fortsätta, trots att erfarenheterna borde räcka för att hejda oss.
Jag försöker med litteratur. Jag försöker med film. Jag försöker med musik.
När jag släcker sänglampan vet jag varför det är så välbekant.
När jag om morgonen lutar mig framåt för att se vad klockan är känner jag genast igen siffrorna.
Livet, denna meningslösa upprepning.
Som Bataille skriver: Den gamla regelbundna och hederliga framtiden ger vika för ångesten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar