 |
Gänget samlat på Stortorget i Malmö. Längst till höger Per-Olov. Längst till vänster jag, i mitten Alf och nedre raden Bo och Stefan. |
När jag såg Per-Olov på nätet kom några saker omedelbart upp. Lorensborg i Malmö! med utropstecken var det första. Det andra var grundskolans gemenskap. Det tredje var huset på Jöns Filsgatan på Gamla Väster!
Pappa hade sparat och när jag var fem år 1957, drog vi flyttlasset från Sevedsplan. Den första julen på Lorensborg minns jag för det formidabla julgranskrig som efter helgen utbröt mellan gårdarna.
Men det var en annan handling som blev mest minnesvärd några år senare då Per-Olov började gå på olika apotek och inhandla vad som behövdes till minimala men nog så effektiva smällare. Placerade på cyklarnas pakethållare kunde de låta rejält.
Per-Olovs barn- och ungdomshem var en mötesplats för oss andra i gänget. Särskilt minns jag Bo, Alf och Stefan. Föräldrarna var iväg i sommarstugan och vi kunde fritt använda lägenheten. På den tiden rökte vi och jag minns än idag den stora skammen då jag orsakade ett stort hål i det fina matbordet i vardagsrummet.
I fikarummet på Nya Teatern, i en paus under pjäsens gång.
Senare minnen är från tiden som scenarbetare på Nya Teatern (den som heter Nöjesteatern nu) där vi från fikarummet såg rakt ut i Folkets Park. Vi arbetade där från och till de tidiga 70-talsåren.
Vi bodde i olika konstellationer i det vackra, röda tegelhuset på Jöns Filsgatan 18. I källaren låg ett tryckeri. På första våningen bodde Claes och jag. Kallt vatten, mycket kallt. Ingen dusch och ingen toa i lägenheten. Det fanns en under trappstegen. Den skurade jag väldigt många gånger under vår tid där.
Ovanpå oss, på andra våningen, bodde Per-Olov och någon flickvän. När de flyttade fick Claes och jag ta över deras trerummare.
Mycket hann vi uträtta tillsammans.En promenad förbi Drottningtorget en lördag skulle bli mindre rolig för oss. Då hamnade vi i bokhandeln Röda stjärnan och kom snabbt att bli en del av den sortens vänster. Vi lämnade förstås, mer eller mindre fort.
I lågstadiet på Lorensborgsskolan. Per-Olov längst till vänster, jag längst till höger.
Jag har noterat att Per-Olov var en baddare på att laga mat. Tror inte jag överdriver när jag säger att vi alla lade grunder för våra kulinariska utflykter i köken med gasspisar. Jag minns fortfarande de stora grytor och soppor vi gjorde. Med knappa inkomster och en gammaldags handlare på hörnet kunde vi trolla i köket.
Vi fick dessutom köpa backar öl på flaska av honom, och vänta med betalningen tills lönen kom.
Hur och när umgänget med Per-Olov klingade av minns jag inte, men att jag kom att minnas honom som en god och generös vän är jag säker på.
Tack för allt vi delade från barndoms- och ungdomsåren och de första åren i egna bostäder på Gamla väster. Tack Per-Olov!
(Idag begravs Per-Olov i Lund)
Per-Olovs familj uppmanar till att skänka en slant till SOS Barnbyar:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar