fredag 22 september 2023

Hans Boij är död. En Finlandsfödd poet i Stockholm har tystnat

Hans Boij ( Vasa, Finland 1939 - Stockholm 2023) Foto: Ola Erikson / Forflex
 

Hans Boij kom att bli en mycket nära vän. Vi var en trio som skrev till varandra om högt och lågt, ibland en gång i veckan, ibland med pauser. Anne-Marie Berglund var vårt epicentrum. Också hon föddes i Finland. Hon och Hans blev vänner redan i början av 1970-talet. Det var en mini-krets jag trivdes i under 24 år. 

Vi skvallrade aldrig om eller kring varandra. Däremot betraktade vi det svenska litteraturlivet med misstänksamhet. Skrev och andades utanför alla dessa grupperingar. Att Anne-Marie var den litterära stjärnan var till glädje för oss alla tre, och vi bistod henne efter bästa förmåga när hon föll. Hon bistod på samma sätt Hans under hans senare år, då han fick allt större problem att gå. 

Både Hans och jag försökte under många år uppmuntra Anne-Marie att i bokform ge ut ett eller flera av sina klara manus, men det ville hon inte. Hans Boij var i det hennes raka motsats med alla sina utgivna tegelstenar. "Årets bok" skrev han när han skickade dem. Min samling Boij är stor, för att uttrycka det så.

Hans samtliga brev är handskrivna på kollegie-blockpapper. Så skrev han också alla sina böcker, sedan debuten med Sviternas tal på Bonniers 1965.

När Hans son i går kväll ringde och gav mig dödsbudet blev jag väldigt ledsen. 

Hans Boij är död, hans böcker lever. I alla fall här hemma!

Ur sista brevet från Hans. Han kommenterar mitt hjärtstopp och vad jag berättat för honom:

"Har gått här och tyckt att livet ligger bakom mig; en känsla ingen borde ta ut i förskott, tänker jag."

"Du hör en röst som talar dig in i döden, skriver du. Den är ett ingenting, om jag förstår dig rätt. Som inte ens lämnat plats för poesin? En dagbok i alla fall är inte det sämsta."


BEHOV
 
Man kan inte skriva
tre texter varje gång
man bänkar sig på ett fik;
världen behöver det inte,
litteraturen behöver det inte,
fiket behöver det inte.
Tiden tar emot texterna
med samma förtjusning som om jag
suttit och rullat tummarna
och frågan är vad man skall
kalla ett dylikt behov
behovsprövat som det minst av
allt är; inte ens en blankett
behöver man fylla i i förväg;
kassakvitto räcker. På Munkens
konditori kan man dessutom få
en stämpel som innebär att var
tionde fika blir gratis. Hur
många texter gör det på en
månad, frågar sig den seriöse
ogillande, i synnerhet som tiden
bättre utnyttjad kunde ha
resulterat i en ny svensk deckare
som ridande på deckarvågen kunde
ha skänkt Malmskillnadsgatan
en kommissarie Maigret
eller Södertörn en miss Marple.
Stieg Larsson kläckte en
Pippi Långström i svart, så varför
kunde inte Karlsson på Taket
i rutigt motsvara det uppdämda
begäret efter ytterligare
en förljugen hjälteroll att
utestänga de olösliga realiteterna
med.Om man nu törs förmoda
att en tanke inte behöver vara
mer avancerad än så för att i
Allians-Sverige betraktas som seriös,
en grund för god avkastning
som den vore medan tid är, innan
deckarvågen hinner ebba ut -
eller drunkna i växthuseffekten.
 
ur VERSUS dikter 2012

 

3 kommentarer:

Anders W sa...

Å. Tänkte just idag på honom. Sorg och vemod.

Inre exil sa...

Tack Anders. Jag har talat med hans son. Han hittade honom i lägenheten, det var hjärtat som slutat slå.
Hans blev gammal och var allt skröpligare de sista åren. Mycket svårt att gå, aningen dement och förvirrad. Man han fortsatte lyssna på sin lilla radio och skriva i sina kollegieblock.
Jag känner redan att jag saknar hans brev. De blev många.
Önskar dig en god helg Anders!

Anders W sa...

Tack, God helg önskas dig också, Thomas