söndag 17 september 2023

Från lågintensivt inbördeskrig till högintensivt

Landöns hamn under lördagen. Ett undantag eller en dröm? Åh nej, de drabbas också av de kriminella gängens stöldturnéer. Foto: Astrid Nydahl
 

I många år av bloggande har jag då och då återvänt till Hans Magnus Enzensbergers teori om de lågintensiva inbördeskrigen.  

 

I min reportagebok Black Country (2012) diskuterades begreppet i samband med de kriminella gäng som härjar i England, och särskilt då i West Midlands där begreppet "det svarta landet" har sina rötter (och härstammar från kolgruve-epoken).

 

I dag ter det sig minst sagt föråldrat.

 

Det som tillkommit kan beskrivas som ett högintensivt inbördeskrig. Islamismen har etablerats, den bjuder på återkommande terror men framför allt en året-runt-närvaro i form av massiv utbyggnad av moskéerna. De muslimska befolkningarna har ökat dramatiskt i hela Europa. Jag behöver bara gå ut ur mitt hem för att överallt mötas av de beslöjade kvinnorna.

 

Det jag såg i England åren 1998 – 2018 under tjugo år av resor och studier av det sjunkande landet är numera en förskräcklig vardag i Sverige.

 

Varje morgon när jag stiger upp finns det artiklar om det föregående dygnets gangstermord och sprängningar. I dag den 17 september är inget undantag. I går och i förrgår var inga undantag. Sverige är inte ”drabbat”. Den politiska klassen har – med aktivt stöd av befolkningen – skapat en kultur av bittra motsättningar och explosivt hat. Den högintensiva sociala och kulturella krigssituationen göds i varje liten by och stad över hela landet.

 

I DN kan man denna söndag också läsa om hur sossarnas ledning och en "arbetsgrupp för integrationsfrågor" åker till partikamraterna i Danmark. De eftersträvar "en samsyn" och man har svårt att tro att det är sant. Någon "samsyn" behövs knappast så länge samma politik tillämpas vid våra länders gränser, och i såväl förorter som stadskärnor. Ingen, bokstavligt talat ingen, skulle våga säga att kejsaren är naken. Vi är inte situationens härskare, det är situationen som härskar över oss i både Danmark och Sverige.

 

Det finns politiska grupperingar som säger sig kunna lösa detta. Antingen är de ohyggligt naiva eller så bedrar de oss avsiktligt. Ingen kan lösa situationen. Ingen.

2 kommentarer:

elina sa...

Det finns alltid lösningar men de är så radikala att ingen politiker vågar stå för de. Men situationen i Sverige och andra länder med, är som en Hydra. Lyckas man hugga av ett huvud eller fler kommer det nya.
Vår stora välvilja (läs: dumhet) kommer att förgöra oss.

Inre exil sa...

Det har du alldeles säkert rätt i. Svenska politiker skulle inte ens våga tänka radikala tankar. Så länge de ges förtroende kommer vi att förgöras.