 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Ärvda ämbeten är alltid ett elände, oavsett om det är kungen, drottningen (som i Sverige och Danmark) eller diktatorns son (som i nuvarande Syrien och Nordkorea)
Ingen har valt dem. Men folken hurrar som här, eller deltar i inbördeskrig mot dem, som i Syrien.
De totalitära makterna uppvisar drag som påminner om den monarkistiska traditionen, också i vår samtid. Vår kung må vara formellt maktlös, men hans makt är oändlig, inte minst i ekonomiskt avseende (privat + hela ämbetets lyx i form av fast egendom och frikostiga förmåner).
Kan vi jämföra med de folkvalda i vårt eget land? Oavsett var på vänster-högerskalan de befinner sig, är de ofta föraktade men blir ändå omvalda gång på gång. Också i det finns det totalitära gömt. För många av oss är det dock så synligt att det inte är någon stor svårighet att genomskåda.
Det finns många varianter på det folkvalda respektive ärvda. Hela den partipolitiska apparaten är en styggelse. I lika hög grad som rojalismen bidrar den till fördumningen i vårt land.
Verklig folkmakt skulle se helt annorlunda ut. Förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar