Castro måste grävas ner djupt!

Jag hade inte tänkt skriva en rad om Castros död men när jag ser hur hyllad han blir kan jag inte låta bli. Trots att han begärt kremering hävdar jag att han måste grävas ner djupt. I samma multnande miljö som de andra despoterna, oavsett om de betraktat sig som juche-monarker som herr Kim, kommunister som Stalin och Gomulka, fascister som Franco och Mussolini, nationalsocialister som Hitler och hans anhang, eller något alldeles självpåfunnet i diktaturernas krets med ideologier med de märkligaste namn och etiketter.

Varför hyllas Castro? Vad är det med "vänstern" som vurmar så för en man som gick klädd i uniform ett helt liv? Jag tror mig veta svaret: denna "vänster" är rädd för vargen och måste ha en riktig Comandante vid sin sida, natt som dag. En reslig man med hår och medaljer på bröstet; som Stalin, som Hitler, som Pinochet, som Hoxha, som Tito, som Kim, som Franco... förlåt att jag "blandar ihop vänster med höger". Livet har lärt mig att dessa - den enda rätta tankens - profeter är utbytbara. Någon större skillnad mellan att leva i Kims Nordkorea och i Hitlers Tyskland går nog inte att se. Det som skiljer dem åt är antalet människor de kuvar, torterar, låser in, mördar och förintar.

Ni som höjer en skål för Castro bör läsa på en liten smula. Börja med att lära er namnen på de fritänkare han torterat, låst in eller mördat.

Not: Juche betyder självförsörjning men innebär svältdöd. Hoxhaismen betydde "hellre äter vi gräs" och Francos "nationella räddning" betydde långvarig och mycket svart natt.