tisdag 8 november 2016

Trump eller Clinton? Gråhetens votering eller riggat amerikanskt presidentval?

Foto: Astrid Nydahl
Svante Foerster skrev i dikten I detta land, kamrat (publicerad i antologin Man kan inte äga en katt utgiven av KF 1976 och sedan omtryckt i mitt eget urval, Kärleken upphäver tiden, Symposion 1987) sin hyllning till de tråkiga mötena, till votering, till gråheten. Kanske den kan läsas som en motbild till den sexiga gatumanifestationen eller den hopplösa revolutionsromantiken.

”En tillräckligt stor och dov massa verkar alltid grå./ Det finns rentav ett ord för detta./ Den grå massan./ En tillräckligt stor och grå massa verkar alltid./ Grey is beautiful och/ det finns en skönhet i Svenska Kommunalarbetareförbundet./ Grey is beautiful även i språket, ty det är på det grå språket/ som demokratins grundlag blivit formulerad:/ ’Votering är begärd/ och skall verkställas.’/ Och fråga oss sedan/ vad som är vackrare än ’du gamla du fria’/ Svaret är grått./ Votering, varje votering, varje votum/ Mänskans rätt till röst; hennes rätt att icke blott tala/ men våga/ tala.”

Kan man använda Foersters ord om det som nu pågår i USA? Ja, rent formellt kan man ju det. Men då måste man tänka bort många faktorer. För det första: för att kunna kandidera som president måste man ha tillgång till ungefär en kvarts miljard dollar. Man måste – förstås – också vara framröstad och godkänd av det egna partiet, en formalitet som inte är särskilt konstig. Frågan är: hur blir man det? Varför föll Bernie Sanders som lär ha väldigt stort stöd bland unga vuxna? Var det bestämt att han inte skulle få bli demokraternas presidentkandidat på grund av sin radikalism? Och å andra sidan: hur kunde Trump bli republikanernas bud?

"Nå, det stora flertalet har ju låtit binda för sina ögon och anslutit sig till någon av de vanliga åsiktsgemenskaperna. Denna konformism gör dem inte falska i några få bemärkelser - upphovsmän till några få lögner - utan falska i alla bemärkelser. Ingen av deras sanningar är helt sann." Så skrev Ralph Waldo Emerson redan 1841, (här i översättning av Ola Klippvik), och nog borde man plocka fram honom igen, just idag, just dessa timmar. Den diagnos han ställer är ju giltig inte bara på USA utan på hela västerlandet med sina "åsiktsgemenskaper".

Är man straffad för ett brott äger man inte rösträtt, oavsett om man är tjuv eller politisk fånge ("Ånej! sådana finns det inga i USA” lyder invändningen, men det finns det, tänk bara på Chelsea Manning eller på Guantánamobasens fångar) De hemlösas uppfattning räknas inte heller.


Hade jag varit amerikansk medborgare skulle jag inte ha gått till någon vallokal idag. Valet är riggat säger alltid Trump. Nej, jag tror det är värre än så: den politiska klassens, den ekonomiska och politiska makten, vet vad de vill ha, de behöver inte rigga några val. 

Oavsett om det blir Trump eller Clinton kommer Pentagon, storfinansen och resten av superstatens maktkretsar att bli nöjda. Det blir de nästan alltid (och om någon mäktig krets undantagsvis fruktar presidenten som valts och uppfattar honom som ett konkret hot röjs han undan med våld).


1 kommentar:

Björn Nilsson sa...

Jag har noterat att uttrycket "den djupa staten" numera används även om USA. Förr var det ju Turkiet och Egypten som pekades ut som stater med maktstrukturer i bakgrunden (militär, säkerhetstjänster etc) som inte tillät några förändringar utanför vissa angivna ramar. Men numera hörs det även om USA, och Clinton torde definitivt lyda påbuden därifrån. Hur det är med The Donald kan man ju undra, men det är frågan om han skulle vilja/våga utmana den verkliga makten.

Och sedan kan man ju undra hur mycket "djup stat" det finns exempelvis i Sverige? Den kanske kan sökas i någon organisation för "psykologiskt försvar".