En avrundning och ett avstamp

Foto: Astrid Nydahl

Jag har idag varit sista rundan bland maskinerna och under höstens process tappat nio kilo och fått - visserligen lite men ändå - muskelmassa i benen och armarna. Därmed är jag redo för den tidiga torsdagsmorgonen och operationen på ortopeden i Hässleholm. Min tappre kamrat bland maskinerna har gått igenom en dubbel lungtransplantation och när han berättar om sin bakgrund blir jag förstås både ödmjuk och tystlåten.

Jag har tagit fram en bild som står på skrivbordet nu som ett minne. På bilden sitter Jacques och Marie Werup med äldsta dotter Julia hemma hos oss i Tollarp. Det är mycket länge sedan, men bilden blir en påminnelse för mig. En rar, vänlig och generös man var han. Och det är alltid, oavsett närhet eller andra faktorer, alltid sorgligt när sådana går före in i döden.

Jag började läsa en rätt så gammal bok igår, den påminner mig också om den tiden, nämligen Ivar Lo-Johanssons memoarbok Frihet, den som följde på Pubertet, Asfalt och Tröskeln, fyra fantastiska memoarer från ett svunnet Sverige, från fattigfolkets, statarnas och proletärförfattarnas tid.

Hur lång tid har man själv kvar av livet? Jag brukar inte spekulera i det, men när flera personer dör på kort tid blir frågeställningen mer akut. En dag i taget får vi ta. 

Ivö 13 november. Foto: Catarina Löv

Framtiden har inte mycket ljus att erbjuda. Vi står placerade mellan de dödliga ismerna och hoten ökar för varje dag. Människor söker tröst i de slutna tankesystemen och idétraditionerna, hela vägen från nationalsocialism till islamism, och med annat där emellan och bortom. Vi som föddes på 1950-talet levde i villfarelsen att det där låg bakom oss. Det gjorde det inte. Det befann sig möjligen i kortvarig vila. 

Var det folkhemsillusionen som skymde sikten? Det behövdes så lite för att återuppväcka allt det som slumrade. Och i kombination med islamismens etablering och kraftiga tillväxt i Europa skärptes också alla motsättningar. En möjlig fördel med detta är att öppna och tydliga motsättningar gör blicken klarare. Allt ligger vidöppet, blottat och uttalas med klara och tydliga ord. Det vi behöver göra är ju bara att förhålla oss till det. Inte gömma oss, aldrig blunda för innebörden av det totalitära. Inte försöka vara inställsamma eller naiva.

Till sist vill jag bara säga att kommentarfunktionen inte är öppen medan jag är på sjukhus. Som vanligt modererar jag och det kan jag göra tidigast på lördag.