"Vägra tyrannen ert stöd." Ervin Rosenberg om Étienne de la Boétie

Foto: Astrid Nydahl

I Dixikon skriver Ervin Rosenberg mycket intressant om människans frivilliga underkastelse utifrån Discours de la servitude volontaire av Étienne de la Boétie.

Étienne de la Boétie (1530-1563)

Bokens exakta utgivningsår är inte känt, men det bör ha varit någon gång i mitten av 1500-talet. Så frågan är då: kan en text om frihet och ofrihet skriven för så länge sedan ens vara av intresse för oss nu levande? Saken är den att Rosenberg visar varför den är just det.

”Vad de la Boétie skriver är en stridsskrift mot varje form av enmansvälde, ty ’det är höjden av olycka att vara underkastad en enda härskare, om vilken man aldrig kan säkert veta om han är god, eftersom det alltid står i hans makt att vara ond närhelst han vill.’ Enmansväldet är inget för män som naturen skapat fria och lika, ändå lever människorna i träldom. ’En märklig sak förvisso och likväl så ofta förekommande att man har långt mindre skäl att förvånas än att sörja över.’"

Ervin Rosenberg frågar sig med Étienne de la Boétie hur det kan vara att människor frivilligt låter sig underkastas, och säger att det beror på att de/vi inte önskar oss friheten.

”Vägra tyrannen ert stöd, manar de la Boétie människorna, så skall ni se att han faller, likt en koloss som störtar till marken när den sockel han stod på ryckts undan”, skriver Rosenberg.

Étienne de la Boétie talade om tre sorters tyranner; ”de som satts på tronen av folket, de som har erövrat makten, de som har ärvt sitt rike. Alla behandlar de folket som vore det deras livegna och landet de härskar över som erövrad mark. De valda tyrannerna blir ofta de allra värsta.” 

Detta sista påpekande förefaller mig vara giltigt också i vår tid. Vår västerländska civilisation styrs idag just av ”de valda tyrannerna”. Vi är, den skenbara friheten till trots, helt i händerna på dem.

Rosenberg tillägger:  

”Vanan är den frivilliga träldomens första orsak. Det man aldrig har haft begråter man inte, de som växer upp i träldom saknar inte friheten.”

Sedan följer ett avsnitt som jag avslutningsvis vill citera utförligt. När jag läste det tänkte jag på hur demokratier gör likadant när de köper och organiserar sina stödtrupper. Också de gamla öststaterna är intressanta att studera, eftersom de gärna talar om sig själva som demokratier men ändå - dolt eller öppet - bevakar och bevarar den gamla tidens privilegier. I vissa enskilda fall är det till och med samma människor (nomenklaturan från de s.k. kommunistpartierna) som styr idag. Och om inte annat kan vi studera fenomenet särskilt åskådligt i USA, där presidentkandidaterna visats upp med just dessa mekanismer som starkast bidragande orsak till att de idag kommit ända fram till valdagen.

”Men den viktigaste orsaken, ’drivfjädern och den hemliga kärnan i allt herravälde […] själva den stödjande grunden för tyranniet’ är att tyrannen med olika medel binder till sig en betydande del av människorna genom att göra dem till regimens medbrottslingar. Det är alltså inte naket våld som håller tyrannier vid liv utan intresse. Först sällar sig fem eller sex till tyrannen som kumpaner och medbrottslingar. Under sig har dessa fem eller sex sexhundra som drar nytta av dem. De sexhundra upphöjer sex tusen, ger dem favörer, gör dem till provinsguvernörer och skatteuppbärare och korrumperar dem. De blir beroende av dem. Så blir kedjan av tyranniets frivilliga och grymma anhängare allt större och omfattar miljoner. La Boétie beskriver företeelsen med följande ord: ’för att klyva trästycket begagnar han en kil som han fått från samma trästycke’. Dessa miljoner är fångna hos regimen dels genom att de drar (eller räknar med att kunna dra) nytta av att vara enväldets frivilliga trälar, dels av rädsla för hämnd för de orättfärdigheter som de har begått. Till slut blir tyranniet fördelaktigt för nästan lika många människor som skulle föredra att leva i frihet.