Jacques Werup är död

Idag kom nästa dödsbud. En av mina döttrar ringde och meddelade att Jacques Werup dött idag på morgonen. Jacques var under många år inte bara en uppskattad kollega utan också en kär vän. I minnet kommer jag att vårda hans underbara hälsning "Hej käre påg!" när jag tog luren. Vi pratade mycket i telefon med varandra, om livet, litteraturen och det mesta annat. Jacques var malmöit av hela sitt hjärta. En estradör av stora mått, både i egen rätt och i alla sina samarbeten. Hans bästa scenprogram var väl det han gjorde med Lill Lindfors, och till vilket Astrid och jag var inbjudna då de spelade i Kristianstad. Men man ska inte glömma åren med Fredagsbarnen, tillsammans med nestorn Lasse Söderberg och ständige följeslagaren Rolf Sersam. Jacques blev 71 år. Hans sedan länge krånglande hjärta stannade. Var Jacques bäst som poet eller prosaist? Det är som att fråga en människa om hon tycker mer om sin högra arm än den vänstra. Jacques var ju båda dessa litterära temperament, men också så mycket mer: han var musiker, sångare, essäist och annat. Malmö blir förstås fattigare utan honom. Det blir vi alla som älskade hans speciella ton, i diktsamlingarna, romanerna och andra av hans böcker. Han var en riktig skåning, malmöit, men ändå med världen i sina referenser och tankar. Stockholms kulturvärld hade han lite svårt för, i våra samtal kallade han staden för Nordpolen. Jag vet att han aldrig kände sig uppskattad efter förtjänst där uppe. Trots att vi inte hade någon kontakt de sista åren framstår han hela tiden högst levande i mina minnen. Jag ska vårda dem väl.