Trumpna funderingar efter dagens sjukgymnastik

Foto: Astrid Nydahl

"Att falla är ingen skam, men att bli liggande." Jag drog mig till minnes det gamla talesättet. Redan som ung fick jag det av någon jag nu inte minns. Det har ägt sin giltighet många gånger. 

Nu tycker jag att det kan fungera som en samtidstanke. Mycket kan fälla oss till marken: ledan, fattigdomen, tröttheten, sjukdomarna, känslan av att alla sammanhang löses upp, insikten att det som kallas nivellering rent konkret kommer till uttryck som förfulning, vulgaritet och förstörelse av de offentliga rummen. 

Jag satt på några nya "maskiner" idag och lärde mig ett antal övningar som också ska bistå magmuskulaturen. I ett antal veckor nu har allt koncentrerats på ben- och armmuskler. Jag blir oerhört trött. Gång på gång vill jag avbryta och säga att jag inte är gjord för den här sortens aktiviteter. Men jag fortsätter, just för att mina egna småjävlar viskar till mig att jag måste, och för att jag har en instruktör som smyger förbi med jämna mellanrum.

Det amerikanska presidentvalet ligger nu runt hörnet. Det är mest lovsånger till Trump i sajter jag läser. Det är en gåta för mig. Måste man sjunga lovsånger bara för att den andra kandidaten också hon är ett avskräckande exempel på vad makten och pengarna gör med människor? Den sortens tänkande har aldrig legat för mig. Kanske är det också en av de viktigaste förklaringarna till att jag inte deltar i parlamentsvalen. Skulle jag rösta på en usling bara för att de andra är ännu uslare? Tack, jag har högre tankar än så om själva tänkandet.