Camden, London. Rena rama marknaden. Foto, september 2015: Astrid Nydahl |
”Den nya globala ekonomin har fört med sig både enorma förhoppningar (som fattigdomens avskaffande) och lika enorma sociala klyftor (vissa individer är nu lika förmögna som hela länder).” Piketty, s. 483
Kan
man läsa ekonomisk teori trots att man aldrig varit närmare ämnet än några
spridda skurar marxistisk grundkurs i ungdomen? Jag gav mig tusan på att det
skulle gå. Och efter att nu så länge ha hört Thomas Pikettys namn och hemma hos
en av mina döttrar funnit en annan bok av honom tog jag mig an boken som har
samma titel som Karl Marx mest kända verk: Kapitalet. Piketty har dock, i
sanningens namn, valt tillägget ”i det tjugoförsta århundradet”. Så vet vi var
han hör hemma och kan börja nysta i den ändan. Av det ska man inte dra
slutsatsen att Piketty är ”marxist”. Däremot är det just ekonomisk ojämlikhet
han studerar, vilket får sägas vara ett av de ämnen som låg till grund för
såväl Karl Marx och Friedrich Engels arbeten.
Kapitalet
inleds med en mycket nyttig och lärorik repetition av tongivande ekonomer
och filosofer i ämnet vid slutet av 1700-talet och början av 1800-talet, från
Thomas Malthus, över David Ricardo och Karl Marx, fram till moderna teoretiker som
Simon Kuznet på 1900-talet.
Så
här långt – och vi befinner alltså fortfarande i bokens inledande avsnitt – är Piketty
inte svår att förstå. Hans text är som vilken samhällsjournalistik som helst;
klokt resonerande, presenterande och analyserande. Den kunde ha publicerats i
något seriöst magasin som inte nödvändigtvis specialiserat sig på
nationalekonomi.
Men
sedan blir det svårt. Mycket svårt också för den som bestämt sig för att klara
det. Ekonomisk teori är ett svårt ämne. Konstigt vore det annars. När jag
läser, stryker under och anteckningar slår det mig gång på gång: det räcker
inte att betrakta den postmoderna kapitalismen som ett djupt orättfärdigt
ekonomiskt system, inte heller att se det gångna nittonhundratalets
planekonomier som ett monumentalt misslyckande, dömt till undergång redan från
början. Sådant må man tycka, men
tyckandet räcker ju inte långt, inte ens om man baserar det på faktiska
kunskaper om hur det ser ut runtom i världen eller på populärjournalistisk i
ämnena.
Thomas
Pikettys Kapitalet skulle jag helst läsa i någon form av studiecirkel, där man
inte bara kunde ha diskuterat utan också haft en väl skolad person i gruppen
som kunde ha förklarat det som oundvikligen blir stoppklotsar.
Ändå
vill jag betona att boken öppnar sig också för den oinvigde i ett kapitel som
En social stat för 2000-talet. Det handlar inte minst om inkomst- och
kapitalfördelning, och om nationell respektive global skattepolitik. Det belyser relationen mellan statens inkomster och den sociala statens åtaganden: sjukvård, skola, åldringsvård, vägbyggen och annat. Och det diskuterar pensionerna och olika modeller för pensionssystem. Det är ett
kapitel som är rena dynamiten i den totala tystnad och det informationsmörker som tycks råda bland
bankfolk och nationella ministrar och EU-politiker om de faktiskt växande orättvisorna och de klyftor som
öppnar sig likt avgrunder.
2 kommentarer:
Intressant Thomas.
När man jämför nationer och deras utveckling måste man emellertid också ta med i beräkningen att populationer är olika varandra.
Gör Piketty det?
Min erfarenhet av vänsterfolket är att slikt inte faller i god jord nämligen.
Ändå visar forskningen att det finns korrelation mellan medel-iq och bnp per capita jorden runt.
Det lär t.o.m. vara så att varje punkt på binet-skalan spelar roll för individens ekonomiska ställning.
Jag tror att vänsterns människosyn krockar med sådana teorier ity vänstern då får svårare att skuldbelägga västerlandet för kolonisering och utsugning och allmän rovdrift på den övriga världen.
Lars-Erik Eriksson
Lars-Erik, jag kan svara på den första delen av frågan: hela studien är en jämförelse mellan fyra västländer: Frankrike, England, Sverige och USA. Det blir förstås intressant för en svensk att ta del av.
Men jag vill betona att boken är strikt vetenskaplig och något sådant som skuldbeläggande och andra typer av agitprop lyser med sin frånvaro. Han är en försiktig general också i sitt språk.
Skicka en kommentar