Höstmörker

Foto: Astrid Nydahl

Mörkret föll så snabbt. Från den sena sommarens alla utevistelser till dagens mörka och våta tillstånd var det inte ens ett steg.

Det mörknar också så fort i vårt land. Det mörknar i Europa. De politiker som avsiktligt kastade Irak och Syrien ut i katastrofen ser vi inte till. Blair samlar sina miljoner. Bush sina. De skulle personligen ställas till svars för vad de orsakat av förstörelse och lidande. De miljonmassor som nu befinner sig på flykt utnyttjas också som politiska brickor i det europeiska maktspelet. Det äcklar mig att se. Och det går inte att undvika det. Inte en enda stund blir det tyst. Men ingen för orsakerna på tal. Ingen, bokstavligt talat ingen, försöker lägga det pussel som kunde få sammanhangen att klarna. Syrien och Irak är blott "tragedier" - inte resultatet av något medvetet handlande. Att Ryssland nu drar fördel av det som sker är bara självklart. Men varje form av stöd åt Assads regim blir också en förlängning av söndermalandet av Syrien. Till gagn för islamister och andra mörkermän. Vi vet var de finns. Vi vet att de också finns här, alldeles i grannskapet. Men all klarsyn fördunklas av de mediala krokodiltårarna.

Mörkret föll så snabbt. Ändå är det mörker som dominerat hela tiden.