 |
| Foto: Astrid Nydahl |
När jag inte sitter lutad över korrekturet på
Malmöboken gör jag för det mesta - nästan ingenting. Idag blev det en stund på
favoritkaféet. Och så ett barnkalas. Mitt barnbarn Vera fyllde nio år. Barnbarn
med vänner och kompisar snurrade runt oss, vi åt både det ena och det andra
goda. Årets fyra kattungar ägnade sig mest åt att leka med våra fötter och med
presentpapper och snören. Ibland satte sig någon av dem och tittade - som häpen
eller undrande - på det som pågick.
Nu har jag handlat hem frimärken för tusentals
kronor. Därmed är den delen av boken i land. Jag har köpt en ny toner till min
skrivare för att kunna skriva ut alla adresslappar. I nästa vecka beställer jag lådorna med de vadderade bokkuverten. Bit för bit närmar vi oss Malmöboken.
Jag vill ta tillfället i akt att tacka er som
förhandsbeställt. Många av er har redan också förskottsbetalt boken och det är
en förutsättning för att jag ska ro projektet i land.
Boken blir tjock, hela 324 sidor. Det innebär rejäl
läsning i ämnet Malmö och tiden 1952 - 2015. Infallsvinklarna är många, både
personliga och politiska. Malmö slutar ju verkligen inte intressera, som
tidsfenomen, som postindustriell experimentstad med allt vad det innebär av
arbetslöshet, brottslighet och svarta ekonomiska zoner, och förstås som
mångkulturellt katastrofprojekt.
Man kan inte täcka alla dessa områden
rättvist, om man inte är något slags heltidsanställd universitetsmänniska med
karriärsug. Det är raka motsatsen till vad jag själv är. Jag har inga
vetenskapliga ambitioner. Mitt perspektiv är medborgarens och iakttagarens. Jag
flanerar, suger upp det jag hör och ser, och försöker berätta så ärligt som
möjligt om det.
Vi får se om jag lyckas.
Barnkalaset blev i alla fall mycket lyckat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar