J. Bernlef (1937 - 2012). Hans verkliga namn var Hendrik Jan Marsman. Från 2002 kallade han sig endast Bernlef, utan inledande J. |
J Bernlef är inte alltför känd i dagens Sverige,
trots att han borde vara det. Om inte annat så för att han översatte
många svenska diktare, bland annat Tranströmer och Lars Gustafsson. Bland hans
egna böcker fanns ett drygt halvdussin översatta till svenska. Han hade en bra
översättare, den ständigt aktive översättaren från nederländska, Per Holmer,
som själv har ett omfattande författarskap bakom sig. Holmer hade också
översatt en bok från 1987, Publiek geheim, som 1989 utkom under titeln En
offentlig hemlighet (Norstedts). Denna fina roman har jag nu läst.
Det sägs
inte, med namns nämnande, rent ut att vi befinner oss i den ungerska
huvudstaden Ungern. Men varken namn på stadsdelar, platser och personer är
alltid maskerade. Ett står klart: i centrum för berättelsen står den sovjetiska invasionen
1956 och de följder den fick för Ungern. Huvudpersonen Tomas Szass, i
fiktionens värld kallad landets främste författare, har talat till massorna i
Budapest. Fyra år senare tvingas han ta tillbaka det han sagt. Hoten framförs i
fängelset dit han förts, och han väljer att skriva under på en förklaring som ger
statsapparaten och kommunistpartiet rätt i sin version av invasionen och den
därpå mångåriga ockupationen.
När vi träder in i berättelsen är vi längre fram i
tiden, närmare bestämt tjugotalet år senare, och några förhållandevis
frisinnade tv-människor ska göra en film om "begivenheterna" i
Budapest 1956, med just Szass i centrum för berättelsen. Till detta får man
låna några dokumentära filmsnuttar. Partiets folk har förstås redan skrivit den
bildtext som man kräver ska läsas upp för att filmen ska få sändas i statlig
tv. Man gör klart för tv-folket att detta är en unik händelse och att de bör hantera den med just den försiktighet som krävs.
Där börjar den spännande konflikten. Hur förhålla sig till diktaten? Hur
förhålla sig till de övriga i produktionsgruppen? Så småningom föds den geniala
idéen hos en av dem, Clara, som helt sonika stjäl de filmstumpar som klipps
bort och med olika metoder lyckas få låna ett klipprum där hon kan arbeta
ostört med att sammanställa en andra, alternativ version av filmen. Men det går förstås inte som hon tänkt. När hon sparkas från
televisionen går romanen in i nästa spännande skede.
Efter att ha läst de nutida ungerska författarnas
berättelser om den sovjetiska tiden är det en smula annorlunda att närma sig den
genom Bernlef. Hans roman kan te sig konventionell, men den skildrar på ett fint sätt en
avgörande tid i europeisk historia. Som den så kallade utvecklingen ser ut just
nu - inte minst mot bakgrund av de konkreta händelserna i Budapest dessa dagar
- finns det anledning att låta sig påminnas med romaner som denna. Ungerns moderna historia är full av konflikter, våldsamma händelser och allt annat än "demokratiska" infallsvinklar på medborgerliga friheter och hur de ska hanteras. Parallellt
med läsningen av Imre Kertész har En offentlig hemlighet givit mig delvis nya perspektiv på de
fasansfulla övergrepp som diktaturåren innebar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar