onsdag 30 september 2015

Inget att läsa?

Foto: Astrid Nydahl
Har ni brist på läsning denna eftermiddag, den sista i september? Då vill jag rekommendera er en ny krönika av Karl-Olov Arnstberg där han också citerar en f.d. DN-chefredaktör, den finns här.

Textens huvudtema om "flyktingkrisen" borde läsas av betydligt fler än de som finner det på nätet. Därför att det Arnstberg skriver rör oss alla, varje minut:
"En av mycket få på den offentliga arenan som verkar ha förstått situationens allvar är DN:s förre chefredaktör Hans Bergström. I en pinfärsk artikel i ”Dagens Industri” konstaterar han:
En stat som låter människor välla in över dess gränser, utan kontroll, har upphört att existera som stat. Schengensamarbetet, med avskaffad passkontroll, förutsätter en stark kontroll av områdets yttre gräns. Utan en sådan kontroll tvingas länder upphäva Schengenregimen. Så sker nu. Österrike, Tyskland – ja, även Finland uppe i Torneo – har funnit det nödvändigt att återinföra en effektiv gränskontroll. ///
Samhällsstressen från de volymer vi nu talar om är betydande – på statskassan, på kommunerna, på skolan, på sjukvården, på sammanhållningen, på politiken. Den nordiska välfärdsmodellen förutsätter ett samband mellan arbete och förmåner samt ett förtroendekitt mellan medborgare och stat; båda är under upplösning. Fortsatt förnekande från den politiska och mediala eliten av realiteterna kommer bara att accelerera denna allvarliga process.
De immigranter som söker sig till Europa är huvudsakligen muslimer från klansamhällen. De överger krig och ett elände som de är medskapare av. Det betyder att de tar med sig sina – med västerländska ögon – dysfunktionella kulturer, trauman, konflikter och motsättningar till Europa. De flesta av dem är fullständigt oförmögna att skilja mellan religion och politik. Om de får möjlighet, och det verkar de få, så skapar det ett annat Europa, ett Europa som i grunden är av samma slag som de samhällen de flydde från."




1 kommentar:

elina sa...

Tack för tipset. Läser mellan brödbak och disk. Det är fler som larmar men klockan som klämtar ringer förgäves.