Nobelpristagare, tarvligheter och epokernas förgörande krafter

Elias Canetti

Det är egentligen en slump att jag denna måndag valt Elias Canetti. Det jag hade på hjärtat kan nämligen sägas om många andra av litteraturens alla Nobelpristagare. Jag har nu läst en rad recensioner av Imre Kertész senaste till svenska översatta bok, Den sista anhalten. Senast igår läste jag Göran Rosenbergs bitvis tarvliga text i Expressen. Kritiken går, kortfattat, ut på att "även stora män kan tänka små tankar" (Kaj Schuelers uttryck i Svenskan) eller att Kertész uttrycker ett primitivt hat mot muslimer (variationer på temat finns, men de är knappast intressanta). Själv skrev jag detta, varken mer eller mindre viktigt än annat, men med det "avvikelsen" att jag delar hans syn på det som sker med Europa (och därmed också med judenheten i vår världsdel).

Nå, minns ni vad Canetti skrev i sina sista böcker om namngivna personer? Jag gör det. Minns ni Doris Lessings utfall? Minns ni Pinters vredgade, närmast hatiska, angrepp på sin samtid? Minns ni Naipauls principiella ställningstaganden mot islam? Ja, jag kunde göra listan lång, men det gör jag inte. Det principiella är att varje stor diktare och tänkare formulerar ståndpunkter som nödvändigtvis inte behöver falla alla på läppen. Är det inte rentav något befriande att tvingas läsa och begrunda sådana texter? Jag läser Imre Kertész bok som en, både för honom och för läsarna, logisk avslutning på ett 1900-talsliv i skuggan av de stora mordmaskinerna. Han genomlevde nazismen och kommunismen, postmodernismen och dess extremliberalism, för att också sedan hinna stiga in i islamiseringens tidevarv med allt vad det innebär.

Canetti står högt i kurs. Nej, förresten, så vill jag inte uttrycka det. Canetti är viktig för mig, mest varje dag. Det är också en rad andra Nobelpristagare, oavsett vilka ståndpunkter de givit uttryck för. Canetti har, liksom Milosz, Le Clézio, Camus, Pasternak, Solsjenitsyn, Böll, Singer, Seifert, Brodsky, Paz, Naipaul och en rad andra, för alltid skrivit in sig i mänsklighetens största bibliotek: det som ryms i en ensam människans bröstkorg och hjärna. Oavsett politisk ståndpunkt och oavsett enskildheterna i livet - pinsamma eller ärofyllda - finns de för alltid med oss, i alla fall fram till den dag maktens och politikens män och kvinnor bestämmer sig för en sista knapptryckning.

***

PS: Härmed förnyar jag min efterlysning. Någon har fört över betalning för Malmöboken till mitt konto. Men namnet som anges är högst ovanligt. Vem känner igen sig? Var i så fall vänlig meddela mig. Med den sortens namn kan jag inte skicka någon bok till inbetalaren.

15-09-25                                               00003489

250,00