Vinnare och förlorare i textiliernas värld

Foto: Astrid Nydahl

Vad grubblar vi på allra mest? Om analyserna av konsumismen, från PP Pasolini och framåt, till Bauman och andra stämmer, så handlar grubblerierna mest om vad som låter sig köpas och vad som inte.

Jag har ett väldigt litet konto för kläder. Noga räknat lägger jag undan två hundralappar i månaden, som täcker underkläder och stödstrumpor. Ibland måste jag spränga kontot en liten smula. Så skedde idag. Jag hade en 50% rabattcheck för affären i fråga och kunde därför åka hem med ett par nya, svarta jeans i bagaget. 250:- efter avdragen rabatt. Resten av den här vintern och nästa med kunde räddas. Mina tunna gamla byxor duger inte längre. När jag kom hem och skulle ta av etiketter och annat såg jag att byxorna var sydda i Pakistan. Genast anfölls jag av ånger och vrede. Skälet är enkelt: de kläder som sys i Pakistan tillverkas under livsfarliga och vidriga förhållanden, arbetarnas löner är så låga att det är svårt att ens kalla dem för "löner". Som om inte det var nog vet vi numera också att tygerna som används innehåller gifter. När mina nya byxor är färdigtvättade första gången ska jag ta mig en rejäl funderare på om jag ens ska använda dem.

Nu fick jag något att grubbla på. Vi människor kan grubbla på liknande saker utifrån helt olika utgångspunkter. Att få sitt livsvärde uppskrivet genom konsumtion är inte något som passar mig, och när jag för en gångs skull köper något känner jag mig som en fånge i den västerländska vinstmaskinen. Det gör det nödvändigt att ofta ställer sig frågan vem som är förloraren i samarbetet med sådana vinnare.