Nemtsov mördad, korrekturläsning och vårdoft

Vid Rinkaby. Foto: Astrid Nydahl

Just som jag ska gå och lägga mig natten till lördag nås jag av nyheten att den gamle oppositionspolitikern Boris Nemtsov skjutits till döds på öppen gata i Moskva. Ännu en gång kommer en tidsbild från Putins Ryssland. Säg emot makten och du tillhör dödsrikets medborgare.

Apologin är inte min kopp te. Jag har trots allt varit en motvalls kärring i hela mitt vuxna liv. Ibland misslyckad. Ibland på en annan och riktigare väg. Men det som Putins Ryssland utvecklas till - ja, redan befinner sig i sedan bra länge - kan aldrig blir en motbild till andra supermakters militära, ekonomiska och sociala makt över oss. Jag är tämligen glasklar - kan man vara det utan att se genomskinlig ut? - över vad USA sysslat med i världen sedan långt innan mitt eget liv inleddes, men varken det, en misslyckad och korrumperad europeisk union eller den nya, starkaste ekonomin i världen, Kina, kan få mig att tänka på Rysslands expansionism som ett alternativ.

Låt eurasiernas drömmar vara deras, mina blir de aldrig. Den tid jag studerade identitära teorier av olika typ - vilket resulterade i min bok Identitärt (2014) - och det jag läser i veckotidningen Nya Tider räcker för att jag skakande på huvudet ska lägga texterna ifrån mig. Det märkliga är att dessa ideologiska riktningar finns inom både den nationellt sinnade rörelsen (högern om man så vill) och de forna kommunistiska rörelserna (vänstern om man så vill). Jag läser mycket intressant på Motpol om filosofiska och litterära traditioner, men det som handlar om Putins Ryssland befinner sig i en annan politisk sfär än min egen.

Och så vill jag korrigera uppgiften i gårdagens text om Nationaldagsfirandet. Det skedde i Estland, ingen annanstans, och paraden hölls i Narva. Jag fann en sida som berättar utförligt om det, läs gärna den. Nej, jag är inte överens om allt som skrivs på den sidan, men de rent faktiska uppgifterna kan man gärna ta del av, liksom översättningen av den estniska nationalsången, där bland annat följande ord finns med: "Ej finner jag ett hem – en härd - /i denna stora, vida värld/ med lika starka kärleksband/ som du, mitt fosterland!"

Det är väl sådant som kallas rasism här hemma? Det är för mig en påminnelse om att det finns nationer alldeles i vår närhet som inte tagit friheten för given.

***

Skulle ha ägnat mig åt något annat än dödsriket. Och gör det ändå med dessa ord:

Jag gör det näst roligaste jag vet. Jag läser korrektur på Antecknat i krigstid. Det enda som gläder mig mer än korrekturläsning är själva skrivandet.

Det finns väldigt få klassiska korrekturfel i manuset. Däremot har jag idag sett att jag stavat en förföljd minoritet på två olika sätt, yezidier och yazidier. Efter att ha konsulterat bl.a. NE förstår jag att det är stavningen med a som är den korrekta.

Vid en kort inköpsrunda idag saktade jag in på stegen och lät den tidiga vårsolen värma kinderna. Det var nästan overkligt. Som om denna vinter aldrig ens anlände. Doften av vår och den sporadiska fågelsången sätter sig i bröstet där hittills bara sorgen och smärtan funnits.

I samma ögonblick jag tänker på vårdoften räds jag de militära skeendena och undrar vad vi kan förvänta oss framöver.