.jpg) |
| Foto: Astrid Nydahl |
Trappistmunken Thomas Merton har sedan mer än tjugofem år funnits med i min läsning. Det mesta förstås på engelska, men en del också i svensk översättning. Ur den miniatyrbok, Thomas Merton i urval, som utgavs 1994 i översättning av Kjell Norlin citerar jag:
"Vi lever inte bara för att 'göra något' - vad än det sedan är fråga om. Vi lever inte mer fullkomligt genom att göra mer, smaka mer eller uppleva mer än vi någonsin gjort förut. Allt beror på kvaliteten hos våra handlingar och erfarenheter. En mängd illa utförda och halvhjärtade handlingar gör oss uttröttade och utarmade i själen.Genom att utföra saker dåligt blir vi själva mindre verkliga. Denna växande brist på verklighet kan inte göra oss annat än olyckliga och fyller oss med skuldkänslor. Det händer alltså att vi för att kunna fortsätta existera helt enkelt måste sitta sysslolösa ett tag och inte göra någonting alls."
Hos Merton hittar man något som skulle kunna motsvaras av en inre röst som alltid sade emot! Man behöver en inre tvärvigg som vet eller förstår att det man gör inte alltid är så klokt. Hur medveten är man när man "gör något"? Är det inte rentav så att mycket av det som kan beskrivas som handlingar och sysslor är ett självspelande positiv eller en rutinstyrd aktivitet utan djupare avsikter? Jag tror det. I och med att vi skildes från kroppsarbetet på fälten tog vi steget in under tak. Mycket av det som idag "görs" under dessa tak är själsdödande rutinarbeten. Allt i syfte att "hjulen ska snurra" eller att "utvecklingen ska fortskrida". Vi låter allt det som borde vara mänskligt förvandlas till det omänskligaste av allt; vegeterandet som liknar meningsfullt skapande, utvecklingsoptimismens maskindyrkan som ibland förväxlas med kreativitet. Thomas Merton träffar alldeles rätt när han rekommenderar sysslolösheten som vägen till fortsatt existens. Jag behöver inga politiska eller moraliska diktat för att se det. Det räcker att jag sätter mig ner, motsagd och utarmad i själen, och blir sittande.
3 kommentarer:
Det finns självklart flera anledningar till att läsa din blogg. Men en viktig sådan är just dessa guldkorn du sprider om själva livet och att vara människa. Tack för det!
Hade och läste Thomas Merton under många år när jag bodde i Uppsala, men gav bort den när jag skulle flytta utomlands. Den är i bra förvar nu. Det är mycket som Merton hade så rätt i; jag läser heller inte deras tidningar, jag jagar inte efter det ytliga och skrikiga utan söker mig inåt till min rika värld av inre bilder. Och framför allt stillheten och de små vardaglia stunderna av verklig lycka. Som t ex att vänta på att elden i kaminen ska ta sig.
Men vem i hela friden är Herr Gurka. Det är ju inte jag klaraberit men kan inte logga in på annat sätt än som Herr Gurka.
Skicka en kommentar