Foto: Astrid Nydahl |
Jag vaknar mitt i natten av att sängen har lyft från golvet.
Den första sekundens skräck förbyts i svindelkänslan, den som bär på både
glädje och rädsla. Jag finner mig i situationen och väntar till dess att sängen
står stabil på golvet igen. De andra kallar det jordbävning men för mig var det
sovrumsgolvet som med all kraft det kunde uppbåda lyfte sängen.
Jag får allt svårare att säga ordet jag. Det finns inget
alternativ och nyspråket står som gammal kall havregrynsgröt i halsen på mig.
Det gamla språket? Man kan inte säga så. Språket samlever i det nya och det
gamla varje dag. Men det finns ett alldeles specifikt nyspråk som formats av
makten och politiken, ett språk som vill klä oss i uniform, ett språk som vill
oss illa och som vill att vi ska överge känslan av att vara medborgare. Till
förmån för vad? Till förmån för konsumenten. Jag köper – alltså är jag. Det
gamla språket – om vi nu för ett ögonblick säger så – rymde inte konsumenten.
Hon var inte uppfunnen. Hon var inte ritad på det ritbord som kapitalismen
använde för att teckna bilden av den nya, lönsamma människan. Är det ändå inte
därför som ordet jag måste sägas, som ett motord, som det yttersta hävdandet av
en egen, avvikande, uppfattning?
Det kärl vinet förvaras i blir så småningom inte det
viktigaste. Kärl nummer ett är den människa som blivit beroende av vinet.
Alkoholen måste dagligen fylla detta kärl med tillräckligt mycket för att det ska sluta skaka, svettas, kräkas eller snubbla. Alkoholen går från
kärl till kärl men det är först i det mänskliga kärlet det går att se vad det
egentligen är för substans. Den livsstil som alkoholindustrierna säljer – mjuk
umgängestrivsel, lättnad, avslappning – äger giltighet bara fram till den punkt
där alkoholisten faller. Han förvandlas från vinnjutare till kärl. Han blir,
från tå till hjärna, det kärl som varje dag måste ta emot öl, vin eller
starkare drycker som innehåller alkohol. Finlands motsvarighet till
Systembolaget har egentligen det enda vettiga namnet, det namn som kunde få vem
som helst att inta en avvaktande attityd: Alko.
När jag ser Beyonces show Girls (på SvT igår lördag) undrar jag varför denna
begåvade unga artist – som jag annars känner stor respekt för – i ett avgörande
nummer, det som handlar om att ”girls” i betydelsen kvinnor ska ta makten i
världen, måste hämta symbolik och estetik från Hitlers Nürnbergdagar eller
Stalins förstamaj-parader på Röda Torget. Allt – inklusive
den avslutande militär honnören – finns där, från fanorna, dunkelt smyckade
ovanpå det röda tyget, till den militärt likriktade rörelsen och uniformtänkandet.
Populärkulturen lånar mycket massbeteende från politiska och religiösa rörelser
och tycks alltmer upptagen av just massan – den som rör sig likadant samtidigt,
den som har exakt samma färg på läppstiftet, sjunger samma ord och viftar med
samma fana, oavsett vilken. Inte kan det vara en kvinnas dröm? Kan det vara en
mans? Det har det i alla fall varit. Många gånger.
3 kommentarer:
Det finns arkeologiska spekulationer om att jordbrukets genombrott berodde bland annat av att folk upptäckte att man kan jäsa sädeskorn och få öl och fylla förutom bröd. Införande av organiserat jordbruk kan ju ses som mänsklighetens verkliga syndafall (om man är lagd åt det hållet).
Angående vantrivsel i profitsamhället så pekade Karl Polanyi på en tänkbar orsak: under kapitalismen placeras ekonomin utanför samhället i stället för att vara dess tjänare. Det blir en extern kraft som ständigt måste tillbedjas och näras så den inte blir arg och krisar och blir helt vansinnig som den gammaltestamentlige guden. Och det mår ju många inte bra av! Har du tid så försök läs Polanyis "Den stora omdaningen". Han var inte marxist, men han kom till liknande slutsatser som Marx.
Tack för tipset Björn. Det ska kollas upp.
En bok som jag inte läst (finns på önskelistan) men som Birger Schlaug brukar propagera för är Staffan Burenstam Linders 'Den rastlösa välfärdsmänniskan : tidsbrist i överflöd - en ekonomisk studie'. Schlaug har ofta vettiga synpunkter, så den kan vara bra. Lite förvånande om man har synpunkter mot högerpolitiker, men det kan vara så att SBL påverkades av den gamla stockholmsskolan i nationalekonomin. Den var ju betydligt mer framåt än den neoklassiska soppa som bröt ut på allvar lite senare än 1969 när den här boken kom ut.
Skicka en kommentar