tisdag 30 juli 2013

Man kämpar och lider för att återerövra sin ensamhet

Foto: Astrid Nydahl
Denna sommarmorgon vaknar jag i ett tomt hus. Jag är ensam. Det första jag tänker på är tystnaden. Ensamheten har en tystnad som inte är jämförbar med någon annan, en tystnad som innesluter de små ljuden, de annars ohörbara eller aldrig uppsnappade. Idag är det duvparet som bor i björken utanför fönstret. Jag hör dem kuttra. Det enda som avbryter dem är den tilltagande vinden.
 
*
 
"Man kämpar och lider för att återerövra sin ensamhet. Och så en dag ler världen sitt ursprungliga, naiva leende. Då är det med ens som om kamp och liv suddats ut inom en." Så skev Albert Camus i Anteckningar, 1935-1942 (Interculture 1990 i översättning av Anna Säflund).
 
*
 
Pendelrörelsen: ensamhet – gemenskap. Kan den skrivas: frid – ofrid eller tystnad – muller? Varje dag går jag med denna pendel till mitt arbete. Det väntar mig i ett obefolkat rum. Jag är ensam herre över situationen. Jag är ensam och erövrar varje dag ensamheten.

*

PS: Under tisdagen och första halvan av onsdagen kan jag varken redigera kommentarer eller besvara mail. Återkommer under onsdagens andra halva.
 
 

3 kommentarer:

Inkan© sa...

Å så fint Thomas! Känner igen mycket i beskrivningen om ensamhet. Även om man levt ensam länge -så finns det alltid en sorts kamp inombords.

Allt gott till dig!

elina sa...

Så vackert.
Och jag som längtar efter att få vara ensam, ouppnåelig,inte bry mig, i ödemark - några månader i alla fall. Men den lyckan är just nu ouppnåelig för ansvaret är tyngre än längtan.

Thomas Nydahl sa...

Tack till er båda. Detta är både det svåraste och det mest självklara.