Muller till maten

Östersjön i Åhustrakten, idag vid 14-tiden. Foto: AN

Måndagen började med resa till Sätaröd för att gratulera Lykke som fyllde fyra i lördags. Blev mottagna på gården av kattungar, tupp och hönor. Alla flickorna i huset strålade emot oss, det blev några korta, men varma kramar. Vi kunde inte stanna, för på programmet fanns också att hämta upp yngste sonen utanför Tollarp. Han ska på återbesök hos kirurgen imorgon och få sin motorsågsskadade vänsterhand granskad. Sedan vi lämnat av honom inne i stan körde vi hem, vittjade brevlådan (där det fanns handskrivet brev från vännen Gunnar och långt maskinskrivet brev från en annan viktig vän, Anne-Marie, och som grädde på moset nya numret av TLS). Snabbt gjorde jag en omelett med getost i och förberedde för eftermiddagens utflykt.

Utflyktskorgen var packad och klar, då öppnade sig himlen. De stora regnen kom och gick och kom igen... och så började mullret. Vi körde iväg ändå. När vi kom ner till havet åskade det rejält. Regnen drog som skuggor och dimmor över vattnet. Kaffet smakade bättre än på länge. Det är sådana, helt oväntade och oplanerade ögonblick, som förgyller livet. Man finner sig i att bara befinna sig. Man kastar alla ambitioner över axeln. Regn, åska, hav, kaffe och skinksmörgås. Ungefär så räcker det.