Så fort en söndag läggs åt sidan står måndagen och knackar på dörren. Måndagen som i mitt unga liv var en avskydd dag, måndagen då jag i gryningen satte mig på mopeden och körde från söderförorten Lindängen in till Värnhemstorget, bokstavligt talat i andra änden av Malmö, för att där tillsammans med hela gänget av gubbar, grabbar, tanter och töser forslas resten av vägen i buss ut till Sege och färgfabriken. Denna förhatliga dag av mörker och stelhet, värkande leder och en längtan till ett annat slags liv.
Måndagen som nu är en längtansdag i sig själv, återtagandet av vardagen och rutinen, skrivandet, läsandet, de långa tomma timmarna av tankar och oro som sakta formas till något, ofta något värdelöst, ibland något som går att bygga vidare på.
Och så läser jag att Malmös konstaplar nu ska gå språkkurs för att kunna umgås vänligt med stadens medborgare. Jodå, det handlar om arabiska (samt om grunderna för "muslimsk sed och kultur"). Så sent som i fredags skrev jag om Malmö som Det lyckliga Arabien. Idag är det väl snäppet lyckligare i staden (aldrig har någon kommit på tanken att poliserna skulle lära sig artighetsfraser på serbokroatiska, grekiska, turkiska, albanska, vietnamesiska, jiddish eller något afrikanskt språk, trots att de talats eller alltjämt talas frekvent i just Malmö - man har väl utgått ifrån att dessa människor på ett eller annat sätt lär sig svenska och därför kan tala med poliserna ändå).
Uppdatering: eftersom det finns läsare som saknar både känsla för ironi och kunskap i svenska vill jag förtydliga. När jag säger att ingen kommit på tanken att poliserna skulle lära sig andra "invandrarspråk", så betyder inte det att jag betraktar dem som bättre lämpade alternativ till arabiska. Det betyder precis vad det står: arabiska har en särställning i varje samhälle som islamiseras - Koranens språk står över varje annat. Att företeelsen med poliskurser finns i just Malmö är således inte en tillfällighet. Det kommer mera! Det vågar jag hävda. Vi har redan skolor där det i platsannonser för lärare anges att kunskaper i arabiska ger företräde. I officiellt myndighetsspråk kallas detta för "integration". Bortom lögnfabriken och det orwellska kan vi ge det helt andra namn.
Foto: I rökrummet på Nordsjö Färgfabrik tillsammans med Boris, Varvara och en svensk grabb (minns inte hans namn).
9 kommentarer:
ja thomas,
det är för sorgligt. detta svek mot kultur och mänsklighet i namn av mänsklighet och kultur.
allt gott
einar
Men desto mindre talas det engelska bland svenska medborgare under vardagarna, ändå ska hela befolkningen kunna språket. Och det med tvång (skolan). Tycker man att det är negativt att poliser med eget initiativ tar steget att lära sig arabiska fraser samt "muslimsk" sed och kultur, ska man nog rannsaka sig själv tycker jag.
Einar, det var länge sedan. Vill du se ett konkret exempel på det du talar om, läs den anonyme kommentatorn efter dig. Så ser kulturrelativismen ut i praktiken. Så nu rannsakar vi oss själva. Hela dagen!
Så går det. Detta är framtiden för Sverige. Vi ska bli en arabisk koloni och samtidigt betala för att bli koloniserade via skattesedeln.
Hur länge till ska svenska folket gå med på det här? Hur mycket skit kan folk ta???
Att svenska polisen ska tala arabiska behöver man inte gå många år tillbaks för att det skulle varit en otänkbar absurd idé. Varför just polisen plötsligt ska lära sig just arabiska är en fråga som någon journalist borde granska mycket kritiskt. Ett möjligt vidare förslag är att alla svenska myndigheter kommunicerar på arabiska som andraspråk. Eller - varför inte? - att alla svenskar bör lära sig arabiska från småskolan.
Men arabiskan är ju speciell, eftersom det enligt islam är Guds och änglarnas språk - det språk som talas i himlen.
Förr eller senare lär vi alltså alla få lära oss det...
Inte vet jag, kanske är Gud arab?
Dock, USA är allt mer på väg att bli tvåspråkigt. I Californien står det "wet floor" på ena sidan av de trekantiga skyltarna man sätter ut när man har moppat och "piso mujado" på andra sidan. I Godmorgon Världen i juli intervjuades en hispanisk kvinna som bott i USA i 16 år och inte talade engelska. Och man kan nog inte beskylla USA för kulturvänsterintegration, precis.
Hur mycket man än kan tycka att det är den som bor i landet som ska lära sig dess språk, kommer det alltid att finnas människor som inte gör det.
Fast vore integrationen lyckad så skulle det här inte behövas, då skulle det finnas tillräckligt många poliser och lärare som genom sitt ursprung hade de här språkkunskaperna. Eller?
Jämförelsen med Californien skulle givetvis vara relevant om Malmö varit arabisktalande innan Skåne erövrades av Sverige...
Tja, det var väl dom här som var där först
http://en.wikipedia.org/wiki/Classification_of_Native_Americans#California
Historia är inte irrelevant. Men för min situation som invandrare idag är det viktigare hur jag förhåller mig till och behandlas av min samtida omgivning, än om jag härstammar från de som koloniserade först eller de som koloniserade därefter eller en blandning av den ena eller den andra med ursprungsbefolkningen eller med slavar.
Att efter sexton år i landet inte tala dess språk är naturligtvis problematiskt och definitivt ett problem som individen till stor del själv är ansvarig för. Under förutsättning att vederbörande inte är analfabet även på sitt ursprungsspråk, eller har någon form av i sammanhanget betydelsefull funktionsnedsättning, kan det sägas helt och hållet vara individens eget ansvar/fel.
Men jag tycker att det är rimligt att vara pragmatisk när man ska hantera praktiska problem som att behöva interagera med människor som inte talar landets språk. Hur mycket det än är så att de borde göra det.
Skicka en kommentar