Två saker har jag lärt mig av gårdagen. Om jag i bloggen skriver om tillståndet i Malmö ökar antalet läsare med 200%. Det låter otroligt men det är sant. Och i förra veckan skrev jag om pressens attityd till kommentarfunktionen. Då ökade antalet läsare hos mig ännu mer. Det är lätt att se vilka ämnen som angår. Men idag ska jag inte skriva om Malmö. Inte ens antyda att det finns en sådan stad.Utanför mitt rum går vinden som ett utdraget långt sus, björkarna vajar med sina nästan helt gula blad och ingenting kan väcka mig. Jag har stigit upp och jag har gjort det som förväntas av mig, men vaknat har jag inte.
2 kommentarer:
Vi är nog många som törstar efter en mer intellektuell analys av tillståndet i landet - därav tillströmningen.
Malmö har i svensk press haft dåligt rykte väldigt länge och fått tjäna som skräckexempel, särskilt med bevakningen kring Rosengård.
Jag påstår inte att det itne skulle vara förtjänt, däremot missar man i medierna att andra svenska städer är minst lika segregerade. I Stockholm ligger motsvarande områden (Rinkeby, Hallunda) så långt borta från stadskärnans horisont att de inte syns och inte märks. Malmö som i gengäld är en kompakt byggd stad där bergsknallar och sjöar inte delar upp bebyggelsen i enklaver är ghettona så påträngande att alla besökare i staden måste konfronteras med det vilket man slipper om man vistas i centrala Stockholm och Göteborg. Jag tror detta är en viktig förklaring till varför just Malmö får stå exempel för ghettofieringen, det kan inte döljas undan där. Konflikterna är likväl samma där som där oavsett vilken större svensk stad vi talar om.
Skicka en kommentar