Anders Johansson: Småland. Skogar och vatten, en gästgivargård och en kungsgård (Ängö bok och bild, Kalmar 2011)

I en essä om poeten och naturskildraren Anders Johansson skrev jag:

”När han reser Öland runt gör han det med hemvistens hela okonstlade närvaro. Öland är, i lika hög grad som Småland, ett heimat för honom. Hembygden är här allt det som rör sig mellan jorden och himlen i språk, gester, sedvänjor, flora och fauna. Hembygden är rynkor i de äldres ansikten, husens liv och historia, hur horisonten tecknas och hur enskilda fågelarters sång låter.

Hembygden är politik och engagemang, hembygden är avskildhet, solitär tystnad och gemenskap, allt med samma självklarhet utifrån dagsformens behov och krav. I Anders Johanssons Ölandsskildringar finner man allt det som är mänskligt och bortom-mänskligt.”

”Jag kan inte låta bli att läsa Anders Johanssons naturböcker som något annat än ett personligt sätt att skapa detta slags samband, över de långa tidsförloppen men också över de nära och täta geografiska förbindelserna.”

När Anders Johansson nu utkommer med sin stora – i alla betydelser stora – Smålandsbok finns det skäl att återkomma till detta. Boken är ett verkligt praktverk – 22,5 x 32 cm mäter det – tryckt i fyrfärg med hårda pärmar och ett vackert, läsvänligt papper.

Det första man gör är, som alltid med verk som detta, att bläddra sig igenom det och betrakta de fantastiska bilderna. De som återges här i bloggen gör ju inte boken någon rättvisa, men de ger en fingervisning om vad för slags natur- och djurfotograf vi har att göra med. När man försjunkit i enskildheterna – blicken från en räv, en älg eller en ekorre, stillheten i ett skogslandskap eller den speglade himlen på sjöns yta – ger man sig in i texterna.

Det kan då se ut så här: ”Den tredje april, när gulsparven börjat sjunga, sköljer gölen. Endast i södra hörnet där den bildar en liten vik finns en del is kvar. Det är ett stort ögonblick även om det sker utan all dramatik.”

eller så här: ”I skogarnas stillhet söker jag mina första upplevelser. Då existerade inte ögonblicken som tid, snarare som förvåning: ljud, kanske ett ord, senare som färger som hänger ihop med morgon och kväll. Än minns jag den första solnedgång jag såg. Det var i farfars skog i Segelsberga i Västmanland. Solen gick ner mellan lärkträden bakom hans hus och himlen bortom träden färgades röd som blod. Aldrig hade jag sett något så vackert.”

eller, slutligen, så här: ”När Långemåla kyrka byggdes 1828-1832 och det största stenblocket, som skulle ingå i den östra gavelns översta lager, ovanför predikstolen, skulle bäras upp vägrade de sexton starkaste karlarna att bära den tunga stenen uppför den höga, branta landgången. I karlarnas ställe anmälde sig då sexton kvinnor. Byggmästaren förlitade sig på kvinnornas styrka och gick under stenbördan medan han ’sjöng gångtakten’.”

Så pendlar Johanssons bok mellan det poetiska och det sakliga. Det gör den också till att äventyr att läsa. I lugn takt, en text och ett kapitel i taget. Som om man satt på en av de mossiga stenarna och hörde pinnar knaka bakom sig medan man läste.

Anders Johansson har i många år dokumenterat Öland på detta sätt. Han är djupt förtrogen med öns miljöer och människor, han känner dess historia. I utforskandet av Småland visar han samma sak. Han förenar poetens blick för det äkta med fotografens förmåga att fånga det, också om det skulle vara kärvt och av tiden paginerat. Det kan ta sig uttryck som muntligt traderade berättelser och skrönor, eller som djupdykningar i den enskilda byns historia. Här stiger människorna fram mellan granarna och mossorna.

Här sitter man till bords på en traditionsrik gästgivargård. Här läser man Vilhelm Mobergs böcker som om han fortfarande satt och skrev dem på trakten. Människor berättar. Minnen lyfts fram. Det är så fascinerande och så givande att man vid varje besök i boken förflyttas dit, till skogarna, sjöarna, människorna. Tungt väger landskapets historia. Få dokumenterar det så personligt som Anders Johansson.

*

Förlagets adress: Ängö Bok och Bild, Öhnellsgatan 31, 392 30 Kalmar.

Samtliga Smålandsbilder är, med författarens tillstånd, hämtade ur boken.