Friheten, demokratin och de andra högtidsorden.

”Moral grundad på känsla, ’lycka’ och nytta har aldrig varit den djupaste instinkten hos oss, även om de som har sådana instinkter intalar sig det.”

Oswald Spengler: Västerlandets undergång, i översättning av Martin Tegen.

Vad är det vi egentligen menar när vi talar om att försvara det demokratiska och öppna samhället? Ofta funderar jag på den djupare liggande innebörden i sådana ord. Vad innebär de? På vilket sätt ska vi försvara oss inför en framtid som ter sig alltmer hotfull? Och rent konkret: vad är det vi försvarar?

Den polske fotografen Maciej Dakowicz har bland annat skildrat Cardiff och den bild han ger av kvällslivet i staden är så motbjudande och obehaglig att jag måste blunda då och då. Men det som slår mig är att detta också hade kunnat vara en fredagkväll i vilken skånsk stad som helst.

"Massmänniskan i vår tid är i själva verket en primitiv människa, som lyckats smyga sig fram genom kulisserna på kulturens gamla scen", skrev José Ortega y Gasset i Massornas uppror. Hans ord ekar fortfarande med ett slags förstärkt aktualitet.

Här finns hela hans bildsvit från staden. Är det vad västerlandet har att erbjuda?

”Att leva betyder att vara ställd in i en omgivning med vissa möjligheter. Denna omgivning kallar vi vanligen ’omständigheterna’ (…) Världen är inbegreppet av alla livsmöjligheter.

Den är alltså icke något från vårt liv isolerat, något för det främmande utan det, som principiellt ligger inom hela dess räckvidd. Den representerar vad vi kunna komma i beröring med, alltså livets möjligheter.”

José Ortega y Gasset: Massornas uppror, i översättning av Alf Ahlberg.