Nuets brand. I skuggan av den japanska katastrofen. Med Camus, som alltid.

Jag vet att läsare har blivit illa berörda av det jag skrev i min förra bloggpost. Eller ledsna.

Skulle göra något åt det under dagen, men istället blev jag sittande vid BBC:s sändningar om katastrofen i Japan. Jag har dessutom en japansk vän som idag är utom sig av oro. Det senaste jag hörde nu ikväll är att amerikansk militär är på väg för att försöka kyla den kärnreaktor som annars riskerar att bli ännu en härdsmälta.

Nå, jag tog fram Camus igen. Och där hittade jag orden som kanske kan mildra det jag skrev föregående natt:

"Att brinna är för mig att vila. Det är inte bara glädjen som brinner i mig, utan också det oupphörliga arbetet, det oupphörliga äktenskapet eller det oupphörliga begäret."

Camus talar ju om våra vardagliga liv. De får symboliseras av arbetet, äktenskapet eller begäret. Man kunde lika gärna säga att det som brinner är läsande, skrivande, längtan (saudade), kärlek, åtrå och dröm.

Nå, bilden togs i Helsingfors i veckan av Ulrika W. Nu vill vi se isarna smälta och värmen också bli en del av naturen runt oss. Utan härdsmältor. I nuets brand vilar jag.