Det är en självklarhet att man kan njuta den första varma vårsolen. Lika självklart är det att man äter lammkött och dricker ett vitt vin till. Lika självklart är det att man sätter på nyheterna och hör vad som händer i Japan eller Libyen. Mindre självklart är det att man låter en välkänd men inte alltid välkommen gäst komma in. När Eros knackar på porten byts det självklara mot det misstänkta, det pockande och plågsamt påminnande. Nu är Eros här och jag bugar som en japansk kärnkraftstekniker inför ödet.
Vore jag nordafrikan skulle jag kanske höja min högra hand, knuten och segerviss, och tro att jag stod över allt som hade med makt och död att göra. Tack och lov är jag inte det. Jag är en vanlig skruttig nordeuropé och jag gläds åt de små signalerna från en annan tid och rymd. Ödmjukt låter jag mig ledas in i de mjuka rummen och jag möter en ny vecka med öppna sinnen. Vore jag nordafrikan skulle jag se mot himlen och önska mig en helt annan morgondag. Det räcker inte med fraser, gröna böcker och sanddyner… människan behöver dryck och frihet, mat och samvaro.
Sista vardagen före cellgifterna. Tar ut svängarna med mat och dryck. Njuter ny film. Går sedan ner i illamåendets eget land, det som gungar, slänger sig, mullrar, upp, ner, upp, ner, alltid utan stabil mark under knäna… Och sedan får allt börja om från början
Foto: Hangö 20 mars, av Ulrika W. Målning: Schiele. PS: Cellgiftsbehandlingen i lågdos avser att mildra den artrit som plågar ben, fötter, händer och fingrar.
4 kommentarer:
Käre Thomas, allt gott mod önskas dig inför dessa dagar. Egon Schieles mâlning är fantastisk. Har du läst (har du säkert) Don Rigobertos dagböcker av Vargas Llosa? (Det är Schiele som obehindrat fâr mig att tänka pâ dem). Kan annars vara en värdefull kompanjon att ta med sig in i liknande dagar (även om läsning kanske inte alls orkas med, jag har för lite kunskap). Där fantasin och läsningen hjälper hjälten att orka med (den inte alltid lika enkla och lätta) vardagen.
Tack för din medkänsla Helena. Ja, jag har läst den och andra av Vargas Llosa. Hade väl mest tänkt ligga på sängen och läsa när det blir som värst den första veckan.
Håber behandlingen bliver så succesfuld som tidligere. Der findes hjælp til en del af bivirkningerne, spørg reumatologen.
Men ellers er det med at stå ud - tænker på dig, ønsker det bedste.
Tack Hanne, det kommer säkert att gå bra, men jag oroar mig mest för frånvaron av det goda livet (en eufemism för vitt, svalt vin som jag självklart måste avstå ifrån). Jag kommer att ligga läsande - och det med gott samvete.
Skicka en kommentar