Idag började jag dagen med ett besök på soptippen. När jag var barn i Malmö kallade vi den för "skitspissen". Med det orwellska nyspråket heter det idag Kretsloppsparken. Men skit finns det trots det. Massor. Och lika mycket användbara apparater som dumpats. När jag kastade några apparater fick jag dåligt samvete, trots att de var helt uttjänta. Det är konsumismens kyrkogård jag besöker: datorer, tv-apparater, stereoanläggningar ligger huller om buller i sin vagn. Till synes användbart porslin i en annan. Man har också en liten butik där man säljer allt från kasserade serietidningar till möbler. Kön ringlade lång vid entrén inför öppnandet. Från barndomens skitspiss till dagens kretsloppspark finns det en avgrund av värderingar och språk.
Foto: A. Nydahl.
1 kommentar:
Måste beundra er i Sverige för hur ni kan dölja skiten under vackra ord - kretsloppsparken! Hos oss heter det inte längre soptipp, men nog sopstation.
Vilken underbar bild, förresten!
Skicka en kommentar