Bach vid pianot, omgiven av familjen.Det finns som bekant stunder då vila är enda alternativet. Medan jag går till sängs för läsning lyssnar jag till något av det vackraste Bach skrev. Just här framfört av en stråktrio, The Dresden String Trio (bäst tycker jag annars att Emerson String Quartet är i sin tolkning för stråkar, annars njuter man väl gärna Glenn Gould vid pianot).
Fredagen kan vara en lämplig dag för just det stycket. Smaka på de här tio minuterna och leta sedan upp mer.
Trots vilan kan jag inte avstå från att visa er på en viktig artikel, som handlar om hur nationalismen nu firar nya triumfer i Finland. Jag har en handfull finlandssvenska vänner, de har vittnat om situationens allvar. Läs den här texten, den ger en djupare förståelse av fenomenet. Den aggressiva nationalismen är samma gift överallt. Mot den biter varken förnuft eller sans.
Önskar alla mina läsare en fridfull helg bortom krigsmuller, sjukdom och annat elände. Bach:
4 kommentarer:
Det handlar nog inte så mycket om nationalism utan om det gamla finska missnöjet mot de finlandssvenska "herrarna".
Här i Finland kan vissa på fullt allvar hävda att kriget 1918 var ett krig som fördes av finlandssvenska "bättre folk" mot den arbetande finnen, särskilt som självägande österbottningar var drivande i kampen mot de röda.
Finlandssvenskar ses fortfarande som några som har privilegier som den vanlige finnen saknar. Man har påstås ha gräddfiler in på universiteten, få frikostiga medel för att bevara finlandssvensk kultur, onödigt mycket pengar läggs på att ge service på svenska vid kontakt med myndigheter m m.
Överhuvudtaget tror många purfinnar att finlandssvenskar ser sig som lite fiinare än andra och har det lite bättre.
I grund och botten handlar det mest om finsk avundsjuka och ganska mycket mindervärdeskomplex men inte så mycket om nationalism.
Mvh
Håller helt med Lasse om slutsatsen när det gäller finnarnas inställning till finlandssvenskarna, just orden avundsjuka och mindervärdeskomplex använde jag i en kommentar till en "debatt" på yle.fi-sidan, men oberoende vad vi kallar detta är det otäckt, obehagligt och farligt. Aldrig har språkstriden känts så hätsk förut, vad jag minns. Detta hat, kombinerat med dumhet är otäckt.
Hvilken musik, hvilken fred - den gør også glad. Ligesom dit nye blog-billede, så lyst og fint.
Oroande tendens i Finland, och inte bara där. Väljer Bach. Tack Thomas.
Skicka en kommentar