Våren. Vivaldis och vår. Och så några tankar om revolterna.

Finns det något som är erotiskt mer lockande än själva våren? Jag nöjer mig med att ställa frågan och visa några vårbilder från vår närmaste omgivning. Man kan vara sjuk, trött eller ledsen, men vårens kraft är lika stark varje år

Och så en helt annan sak. Jag har funderat under den gångna veckan varför så kallade "nationella" rörelser och kritiker av den rådande ordningen (ja, ni som läser den här bloggen vet vem jag syftar på) är motståndare till eller ifrågasätter upproren i arabvärlden. Först tänkte jag att det hade att göra med att revoltörerna - från Tunisien, över Egypten, till Qatar, Jemen, Syrien och Libyen - inte hade de åsikter och hållningar man önskade sig. De s.a.s. "brast i demokratiskt sinnelag" (vem gör inte det?).

Så förstod jag att det fanns antijudiska och homohatande strömningar i den libyska rebellstaden Benghazi (var finns det inte det?). Men kunde det räcka som förklaring? Skulle man helst behålla Ben Ali och Kaddafi för att slippa dessa opponenter? Det verkade föga troligt.

Nu tror jag att jag funnit svaret, utan att ha sett det klart och tydligt formulerat: varje uppror skapar nya flyktingströmmar norrut! Där klämmen skon. Man bör alltså inte stödja uppror som genererar flyktingar.

Om man resonerar så, kan man inte stödja några uppror alls. I så fall får man sista med armarna i kors och hoppas att despoterna får fortsätta sin terror mot de egna medborgarna. Den attityden skulle jag aldrig godta. Varje ny krissituation måste finna sin lösning.

Det enda jag är säker på, är att lösningen inte ligger i att man understödjer diktaturerna och ger dem fortsatt legitimitet.

Världen är en pågående katastrof. Det har jag sagt förut. Men varför inte lindra plågan med att lyssna till Vivaldis vårhyllning.