Péter Nádas, ungersk författare född 1942, internationellt prisad och hyllad, men omvittnat svårläst. Undantaget är den lilla, vackra meditationen Egen död som kom i svensk översättning 2009. Tidigare på svenska har också mastodontromanen Minnesanteckningarnas bok samt Minotauros och Slutet på en familjeroman utkommit. Nádas har en bakgrund som fotograf och det är en sådan som står i centrum för den nya boken. Till formatet är den liten som Egen död, stil och estetik tycks ha mer gemensamt med de stora romanerna. Kornélia är kvinnan och fotografen i bokens centrum. Berättelsen leder oss in i en värld med en kvinna som är på väg i en luftballong tillsammans med en baron. Trots den konkreta miljön har allt något drömskt och overkligt över sig. Kornélia är samtidigt fjättrad vid en säng där läkarna talar till henne. En erotisk laddning bryter igenom i vissa avsnitt. Röster talar, ibland på oöversatt tyska eller franska. Det drömska förstärks av språkets egenheter. *
Så ser mina egna tankar ut och de har inte förändrats sedan boken lästes och texten ovan skrev. När jag idag läser kritikernas texter noterar jag hur de kråmar och krumbuktar sig. Ingen vågar ju äventyra sin sociala status och säga att de inget begriper. Så här låter de istället:
”Här finns på kemispråk en hög specifik täthet i de hallucinatoriska scenerna, skrivna med prosalyrisk intensitet.” – det påstår i alla fall Sören Sommelius i Helsingborgs Dagblad. Han kan ju inte säga att han inget förstått.
”Nádas vackra roman är som ett stycke musik. När den klingar ut vet man inte riktigt vad man har varit med om” försäkrar oss Ellen Mattson i Svenskan, som lyckats få tag i en metafor hon själv kunde använda. Men hon vet inte vad hon varit med om.
”Kanske är dessa personer i själva verket bara hennes hjärnspöken, framkallade i förnuftets mörkrum. Redan titeln på romanen är ett mysterium - ska "historia" tolkas som "berättelse" eller "utveckling"? Det vet förmodligen översättaren Ervin Rosengren, men han lämnar ingen ledtråd” säger Nils Schwartz i Expressen och skyller läsproblemen på översättaren. Som för övrigt heter Ervin Rosenberg och inte Rosengren.
Det finns några få nätrecensioner, men i dagspressen hittar jag bara dessa. Kan man också tolka det som ett tecken på problem med själva läsningen? Kanske kan man bara uttrycka sin förvirring med olika grad av egen metaforik och mystik? Nádas är verkligen inte en författare som slår in några kilar i samtiden. Det finns det andra ungerska författare som gör – och några av dem ser vi väl till i översättning då och då.
4 kommentarer:
Intressanta tankar.
På ett plan har du säkert rätt, och i den bästa av världar ska det inte gå till så här.
Samtidigt är det väl så att de få kritiker som överhuvudtaget tar sig an centraleuropeisk litteratur aktar sig för att säga något alltför negativt.
(Eller ens att det rör sig om en "mellanbok".)
Jag vill egentligen inte försvara det här fenomenet, men med tanke på hur ytterst lite kvalitetslitteratur som översätts från andra språkområden än det engelska är det kanske förståeligt. Förlaget har tagit en risk, satsat på något annat än det förment självklara, och då är det svårt för kritikern att alltför explicit lyfta fram svagheterna i verket. Med andra ord, här finns nog en viss portion pragmatism med i spelet.
Men det skulle vara intressant att veta hur pass nytt fenomenet är? Om det förr om åren, när utgivningen av internationella författarskap ännu var intakt, fanns en större beredskap att även skriva negativt om den här sortens böcker?
Tack för din kommentar, du väcker många riktiga frågor, själv menar jag att all litteratur, oavsett om den skrivits i västra, centrala eller östra Europa idag borde läsas utan hänsyn tagen till de faktorer du nämner. Pragmatism kan ju också utvecklas till ett slags opportunism.
Jag ville bl.a. sätta fingret på det faktum att vissa ungerska författarskap av hög angelägenhetsgrad inte hittar till det svenska språket. Det har sina randiga och rutiga skäl förstås.
PS: Menade förstås inte "riktiga frågor" utan viktiga.
Jo, som du säger - riktigt problematiskt blir det när "mellanböckerna" stjäl den plats i utgivningen som egentligen borde ha reserverats åt andra, viktigare böcker.
Vi får återkomma till detta senare.
Här och nu önskar jag dig allt gott, snabb tillfriskning och snar återkomst till våren på Österlen!
Skicka en kommentar