Efterhand som livet gått har jag alltmer lärt mig vilka instrument som är bra för själen, friden och tystnaden. Sedan 1983 har förstås den portugisiska gitarren (fadons spröda klang, som ger den en känslo- och stämningsmässig identitet) spelat en stor roll. Men också cellon och fagotten har följt mig. Sedan många år lyssnar jag gärna på gamba-musik.
Med posten fick jag en inspelning med Jordi Savall, som väl är en av viola da gambans mästare. Här spelar han solostycken av Abel, Bach, Marais och Sainte-Colombe. Savall försätter mig i en särskild stämning, och den kan fungera såväl en tisdagsförmiddag som en sen natt. Så nära tystnaden kommer man inte med någon annan musik.
Tack Anders!
Se och hör Savall spela:
1 kommentar:
Celloen er klart en af mine favoritinstrumenter, havde aldrig hørt la viola de gamba før. Gribende og fyldt musik af bare et instrument.
Vil nu lytte til Bachs cello suites.
Skicka en kommentar