Varför skulle jag avstå? Det är den första frågan. Men den kan snabbt följas av fler: varför skulle detta vinterparadis, inom räckhåll och i tystnad försänkt, missunnas mig? Det gör det inte. Jag tillbringade söndagen där. Det är mitt hjärtas hamn. Och hur det kunnat bli så vet jag inte.
Tosteberga hade förvandlats till finputsad is, alltsammans var is. Vattenbrynet, bryggorna, gräsmattan, den asfalterade planen där husbilarna står om sommaren, allt var is.
Ur havet höjde sig en kraft som fick mig att tänka på havstulpaner. Nu som vidunder av is, som en egen kraft från vattenytan och uppåt. Jag behöver inga förklaringar. Jag ser.
Foto: A. Nydahl, Tosteberga hamn den 2 januari 2010.
Varför skulle jag avstå? Det är den första frågan. Men den kan snabbt följas av fler: varför skulle detta vinterparadis, inom räckhåll och i tystnad försänkt, missunnas mig? Det gör det inte. Jag tillbringade söndagen där. Det är mitt hjärtas hamn. Och hur det kunnat bli så vet jag inte.
Tosteberga hade förvandlats till finputsad is, alltsammans var is. Vattenbrynet, bryggorna, gräsmattan, den asfalterade planen där husbilarna står om sommaren, allt var is.
Ur havet höjde sig en kraft som fick mig att tänka på havstulpaner. Nu som vidunder av is, som en egen kraft från vattenytan och uppåt. Jag behöver inga förklaringar. Jag ser.
Foto: A. Nydahl, Tosteberga hamn den 2 januari 2010.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar