"19 juli 1912. Regnvädersdag. Man ligger i sängen och regnet smattrar mot stugans tak som om det föll direkt på bröstet. Längs underkanten på det utskjutande taket visar sig den ena droppen efter den andra, lika mekaniskt som en rad lyktor tänds längs en gata. Sedan faller de. Likt ett vilddjur jagar plötsligt en äldre man fram över ängen och tar ett regnbad. Regndropparnas smattrande under natten. Man sitter som i en fiollåda."(ur Franz Kafka: Dagböcker, december 1911-1913, Bakhålls utgåva av samlade skrifter i översättning av Hans Blomqvist och Erik Ågren)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar