Jag fortsätter botanisera i biblioteket. Bokstaven är fortfarande H. Där finner jag Barbara Honigmann, ännu en av de DDR-författare vi mötte i en enda titel översatt till svenska och sedan försvann från vår horisont. Roman von einem Kinde från 1986 utgavs av Bonniers 1988 i Thomas Preis översättning, Roman om ett barn. Den är endast 103 sidor tjock och titeln leder tankarna på ett helt annat håll än till den faktiska boken, som är ett slags berättelsesamling, där den första texten har samma titel som boken. Honigmann kallade själv verket för ”en serie porträtt och landskap”. Det är den östtyska kvinnans uppväxt och mognad som skildras. Honigmann själv, född 1949, lämnade DDR för Västberlin 1984 och bor sedan många år i Strasbourg. De två böcker jag här berör skrevs alltså efter DDR-tiden.
Det finns en berättelse som griper mig mer än de andra, den heter Dubbelgrav och handlar om Gerschom Scholem. Författarinnan berättar om mötet med honom och hustrun Fania, som kommit från Jerusalem för att besöka det Berlin de lämnat redan 1923. Scholem tycks ha glömt hur kallt det är i november, för både han och hustrun har kläder som inte alls lämpar sig för årstiden. De besöker sina förfäders gravar, han berättar om fadern, modern, om sina två bröder Werner som sköts i Buchenwald och Erich som emigrerade till Australien.
Scholem vill köpa en svinläderportfölj i Berlin, en sådan han hade i unga år men som är omöjlig att uppbringa i Jerusalem. De har svårt att hantera moderniteten i varuhuset, blir tillrättadevisade av expediterna. Fania Scholem talar tyska trots att hon aldrig lärt sig det, ”hon har på något sätt insupit det i samlivet med mig” säger maken.
Sedan besöker paret Scholem författarinnan och hennes familj. Han är ett levande uppslagsverk och kan både sin judiska och sin tyska historia. Det blir till en exposé över förbrytelserna nazisterna begick då de mördade judarna och stal alla deras tillhörigheter. Scholem skulle i många år arbeta för att de stulna judiska biblioteken ska föras till det judiska samlingsarkivet i Merseburg, DDR. Författaren konstaterar att en del av böckerna rentav återförts till synagogan på Oranienburger Staress. Där fanns också allt Scholem hade skrivit.
När paret Scholem återvänt till Jerusalem går det bara några veckor innan dödsbudet kommer. Gerschom Scholem som blev 84 år begravdes i Jerusalem den 21 februari 1982. Men han har också en grav på den judiska begravningsplatsen i Weissensee, där föräldrarna och bröderna vilar. Honingmann slutar: ”De flesta människor har bara en grav. Gerschom Scholem har två, en i Jerusalem och en i Berlin. Under hela sitt liv hade han väl levt i båda städerna. Därför har han en dubbelgrav. Ett sådant liv var det.”
Eine Liebe aus nichts utkom 1991. I dansk översättning av Anneli Høier kom den 1992, Kærlighed af ingenting. Därmed fanns det två verk tillgängliga att läsa i översättning. Denna är ännu tunnare, bara 78 sidor, och i en förtätad prosa är den en självbiografisk serie texter som tar sin utgångspunkt i begravningen av författarens pappa på den judiska begravningsplatsen i Weimar.
Så har jag påmints om en av dessa ”öst”-författare som jag velat läsa mycket mer av, men som tycks utstött ur det europeiska översättningslandskapet. Var finns hennes övriga verk? Enligt Wikipedia är de minst tretton till antalet, med Das überirdische Licht: Rückkehr nach New York från 2008 som senast publicerade verk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar