Emil Hakl: Föräldrar och barn (Aspekt förlag, översättning av Mats Larsson).Emil Hakl, född 1958 , antog en utmaning om att skriva en roman med bra dialog. Resultatet blev Föräldrar och barn som utkom i Tjeckien 2002. Den ingår i nystartade förlaget Aspekts satsning på samtida tjeckisk litteratur. Under kommunistregimen var Hakl mångsysslare och skrev bl.a. dramatik och ingick i gruppen Den moderne analfabeten. Han publicerade också två diktsamlingar och två novellsamlingar.
Föräldrar och barn är en charmig och anekdotspäckade dialog mellan en pappa född i Zagreb och hans son. De vandrar i Prag medan samtalet pågår, de sitter i en hörna på någon krog. Pappan minns det gamla Jugoslavien och vill lära sonen om det. Sonen i sin tur leder pappan in i samtidens förvecklingar. Men det verkar också pågå ett slags manbarhetsrit dem emellan. De tvekar inte att skildra sina respektive erotiska bravader, på ett sätt som är ytterst sällsynt mellan far och son.
Det hör också till saken att pappan, uppvuxen i Jugoslavien, hela tiden förbinder sina berättelser och minnen med marskalk Tito. Det leder till en rad underhållande episoder. Men det är samtidigt förvirrande, för man vet att samtalet äger rum i Prag och har ibland svårt att se de sydslaviska anekdoternas samband med samtiden. Men de är många, vissa roligare än andra, men hela tiden blir de ett kitt som förenar generationerna.
Det finns också några fina anekdoter från 1990-talets balkankrig, där man bl.a. konstaterar att skogarna i Slovenien plötsligt var fulla av björn. Bjässarna som till vardags levde i Bosnien och Kroatien hade helt enkelt vandrat till Ljubljana för att få lite lugn och ro.
Mats Larssons översättning är av hög kvalitet och Hakls eget språk är vardagligt och fullt av ironier, goda historier och alltsamman präglas av ett gott humör.
Förlagsinformation:
Om föräldrar och barn (O rodičích a dětech, 2002) är Emil Hakls andra roman och den bok som gjort honom känd som författare, inte bara i Tjeckien utan även utanför landets gränser. Den belönades med bokhandelns Magnesia Litera-pris som 2003 års bästa bok i prosakategorin.
Den har blivit översatt till polska, engelska, nederländska (och fler översättningar är på gång). En filmatisering av den tjeckiske regissören Vladimír Michálek hade premiär 2008. En pensionerad far som blivit 71 år och hans drygt 40-årige son träffas och pratar sig igenom Prags parker, gator och inte minst ölstugor. De tar oss med på en verbal anabasis genom 60 år av familjeminnen och politiska händelser i hjärtat av Centraleuropa.
På deras vingliga färd avhandlar de stort och smått: de outgrundliga kvinnorna, hemska minnen från faderns uppväxt i Kroatien, olika flygplansmodellers fördelar, bästa sättet att laga pannbiff på, hyckleriet efter Sovjets invasion 1968 osv. Omgivna av knivskarpa utsnitt av Pragmiljön griper replikerna in i varandra med en inkännande och stilla frenesi som kan påminna om det hejdlösa pratandet i Bohumil Hrabals texter. Men till skillnad från Hrabals pratkvarnar försöker fadern och hans son inte betvinga tillvaron utan vill bara få ett lite bättre grepp om dess mysterium.
Emil Hakl (eg Jan Beneš) föddes 1958 i Prag, där han också är bosatt. Under kommunistregimen fick han försörja sig genom olika typer av kroppsarbete men skrev samtidigt poesi och gjorde dramatiseringar för amatörteater.
Tillsammans med Václav Kahuda grundade han författargruppen Moderní analfabet (Den moderne analfabeten). Efter sammetsrevolutionen 1989 har han arbetat som copywriter och tidskriftsredaktör. I början av 90-talet debuterade Hakl som poet men har sedan mest gett ut prosa. Hans första novellsamling utkom 1998, och därefter har han skrivit ytterligare en novellsamling, O létajících objektech (Om flygande objekt), och tre romaner, präglade av ett förtätat språk och träffsäkra personteckningar.Det genuina, direktavlyssnade pratet och de autentiska miljöerna i Hakls texter kan föra tankarna till Bohumil Hrabal, men inramningen är ofta exaktare och språkligt mer koncentrerad.
I novellantologin Tjeckien berättar: I sammetens spår (Tranan 2009) ingår Nyheter och kommentarer (ur O létajících objektech).
3 kommentarer:
Âh vad jag uppskattar när du fâr en att vilja uppsöka närmsta bokhandel bums. Tack!
Och jag, som en gång fäste mig vid Havel, Ivan Klima och Kundera, borde väl någon gång gå vidare - kanske med den här?
Det finns - som jag ser det - en särskild tjeckisk livsironi; en förmåga att acceptera tillvarons knöliga tokighet, utan att tappa sina ideal.
Sen har de tre nända, inte minst Klima, en stor talang för att teckna könens relationer, humoristiskt.
Då lägger jag in ett litet märke för omläsning av "Nyheter och kommentarer" i "I sammetens spår" som jag utan att riktigt veta varför valde att införliva i mitt Zagreb-bibliotek. Eller så visste jag varför.
Skicka en kommentar