Elvan är född, miraklet ett faktum

Mitt nyfödda barnbarn med det gamla
isländska namnet Hjalmar. Foto: Rakel Palm Nydahl

Vilken svindlande långhelg det varit. I torsdags fin middag hos våra husvärdar med vildsvin och röttvin. På midsommarafton en långkväll med allt det som hör den helgen till i goda vänners och familjens krets. Midsommardagen samma procedur här med en kär vän. Igår var det mitt äldsta barnbarn Rakels namnsdag, då föddes mitt barnbarn nummer elva. Han är alldeles nyfödd här på bilden, tagen av hans halvsyster som är nitton år äldre. Samma dag fick jag en fantastiskt recension av min nya bok och den ledde till en lång kö av bokköpare, så nu är hushållskassan påfylld för juli månad. 

Och igår fyllde jag själv 64. Först en fin havsutflykt med frukost och förmiddagskaffe, och efter middagsvila och presenter i brevlådan, en god restaurangmiddag med grekiskt senare på dagen. 

Tack till alla vänner och bloggläsare som sänt gratulationer i bloggen eller mailen. Och när den kvällen närmade sig försökte jag dra slutsatser. Kan bara dra en: en långhelg full av fina saker och ett mirakel. Kan en åldrande man begära något mer? Tack till er alla för uppmuntran, läsning och meningsfulla samtal.

Europeiskt, civilisationskritiskt och historiskt. Oskorei om min nya bok

Foto: Astrid Nydahl

Den finaste recensionen på år och dag har jag nu fått av Joakim Andersen på Motpol:

Thomas Nydahl är en av vårt lands genuint intressanta författare, betydligt mer europeisk och civilisationskritisk än man är van vid i ”provinsen”. Han rör sig hemtamt i en litterär miljö främmande och okänd för många samtida författare, en miljö där Kertész, Cioran, Adorno och ”de båda Thomasarna” är naturliga samtalspartners. Samtidigt, och förmodligen oundvikligt givet det historiska perspektivet, är han föga historieoptimistisk. Hans senaste bok bär namnet Vardagar före sammandrabbningen, och antyder därigenom innehållets historiska perspektiv. De sammandrabbningar som åsyftas är dels det tidiga 1900-talets, dels vår egen tids ständigt växande åskväder vid horisonten. I vår tid är självbedrägeri en förutsättning för optimism

Han skriver vidare:

Nydahl har ofta dissekerat vår tids konsumism, så sker även i Vardagar. Även här är Kertész en givande samtalspartner. Han har genomlevt national- och realsocialismen, men är inte imponerad av den konsumism som tagit vid efter dessa. ”Från det statstotalitära gick dessa nationer över i masskulturens inte mindre totalitära maktperiod”, skriver vår ”tredje Thomas”, konsten och bildningen står fortsatt främmande för varandra. Mot slutet av sitt liv kom Kertész att varna även för ungersk nationalism och islamism. Här anar man ett historiskt perspektiv, där massans dominans och bildningens tillbakaträngande möjliggör de historiska katastroferna. Samtidigt väcker det en praktisk fråga, där skogsvandringen eller det i bredare mening politiska handlandet inte behöver befinna sig i konflikt med varandra. Så skriver Nydahl uppskattande om vissa former av motstånd mot det industrialiserade människoföraktet. Särskilt texterna om Jüngers skogsvandrare och Simone Weils kritik av partierna är givande.

När jag får en recension som denna - läs förresten hela här - så blir jag både tacksam och ödmjuk. Andersen är en av de verkligt litteratur- och filosofibildade högermänniskorna i vårt arma land, och det har jag tyckt ända sedan jag började läsa honom. Hans texter är kvalitativt och intellektuellt betydligt bättre än det mesta som våra svenska identitärer och nationella lyckas skriva. Andersen är en skarp intellektuell, en man som förmår se både historiens och samtidens politiska, kulturella och sociala frågor i ljuset av kritiska frågor. Han ger mig tillbaka ett litet hopp om att det finns en mening med skrivandet - och läsandet.  Skulle du bli intresserad av min nya bok kan du beställa den med ett enkelt mail till thomas.nydahl@gmail.com

PS: Eftersom jag under måndagen firar min 64:e födelsedag ber jag eventuella kommentatorer ha tålamod med publiceringen. Jag vet inte vad det är som mina närmaste planerar, men något är det och kanske är jag inte tillbaka här förrän på tisdag.